Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
H. D. HALLBÄCK
Hoof var nära branten af fullkomligt fördärf. Hälsan var
genom den omåttliga dryckenskapen förstörd. Han sökte läkare,
ehuru förgäfves. Synen var svag, inflammation inställde sig i
öronen. Läkaren tillrådde »dricka brunnen till helsans förbättrande
och förekommande af ledsamma och farliga påföljder».1 I detta
tillstånd vidtogo syner och visioner, som på det djupaste uppskakade
honom. En vidt utbredd allmogetradition berättar följande: »En
natt hade Hoof som vanligt varit i Svenljunga på
gästgifvaregår-den. Slutligen blef han så öfverlastad, att han ej kunde fara hem,
hvadan han placerades i ett rum bredvid gästabudssalen att sofva
ruset af sig. Odygdsmakare togo då ett par bockar, styrde ut dem
på det gräsligaste sätt, hvarpå de insläpptes till honom. Då de
begynte föra oväsen vaknade Hoof upp och fantiserade om att han
redan kommit till afgrundsfurstens boning, hvarpå han for hem.»
Detta säges hafva varit första begynnelsen till en våldsam kris,
med hvad sanning må lämnas därhän. Bestyrkta af trovärdiga
personer äro däremot följande visioner.2 Hoofs nervsystem var nu
till ytterlighet försvagadt. »En mörk decembernatt blef det med
ens ljust i hans rum som på klara dagen. Han blef högeligen
förundrad. På alla väggarna funnos inskrifter och med eller mot sin
vilja begynte han läsa. Innehållet var sådant, att han aldrig glömde
det. Han läste och läste och då det var slut, slocknade ljuset lika
plötsligt som det kommit och det var åter helt mörkt. Alldeles
uppskakad gick han fram och tillbaka, tills han stannade vid fönstret.
Nordväst om Floghult finnes en kulle. Där såg han hur det lyste
klart. Frälsaren hängde på korset mellan röfvarna och man såg
att det led mot slutet med honom. Den anblicken lär Hoof sedan
ständigt haft för ögonen.»
Då julen kom anlände bland julgåfvorna från någon vän och
supebroder en brännvinsflaska, då han ingen bättre julegåfva
visste. I den sinnessstänining Hoof för närvarande befann sig
lär äfven detta gripit honom djupt.3
Hvilken verkan hade väl dessa visioner på Hoof? Vi
misstaga oss säkerligen icke, om vi antaga att grundtonen blef en djup
känsla af den förnedring, i hvilken han befann sig. En kris inträdde,
därvid han lyckades komma ur sina fördärfliga vanor. Drycken-
1 Göteborgs domkap. allegater 1806.
2 Hoof omtalade dem för Arve i Sunnerbo, Arve åter för Plym i
Fors-heda, hvilken i sin ordning berättat dem för författaren.
3 C. V. S., Ett hundraåra minne, s. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
