- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Femtonde årgången, 1914 /
293

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. O. HOOF OCH HOOFI AN ISMEN

293

skapsbegäret blef öfvervunnet och fick sedermera aldrig makt
öfver honom. Äfven i öfrigt upphörde den förra sorglösa lefnaden.
Innan kort gifver han bilden af en helt annan människa.1

Så olik han än synes vara sitt gamla jag, märkas dock dragen
af hans förra lefnad. Lifserfarenheter försvinna ej spårlöst, utan
lämna djupa märken efter sig. Sker det ej såsom en omedelbar
fortsättning på den förra utvecklingen lägga de ofta grunden till
en ny. Så äfven här. Hoof hade så djupt insett ohållbarheten i
sitt förra lefverne, att han med hela sin själs intensitet vände sig
mot de fel som förut behärskat honom.

Efter de våldsamma inre brytningarna 1808 sökte Hoof ett
nytt verksamhetsområde. Han ville om möjligt bort från den
trakt, där så många obehagliga minnen voro och där många
förödmjukelser säkerligen mötte och gjorde det nya lifvet svårt för
honom. Det berättas t. ex. att en storbonde från Haga i Redslared
en gång på hemvägen ifrån kyrkan sade till honom: »Hade icke
Pastorn predikat så skarpt i dag, skulle jag bjudit honom en sup».
Hellre än att kvarstanna beslöt han sig för att lämna det honom
så kära Floghult. 1809 sökte han Dalstorps och 1811 Tranemo
komministratur. Dock utan framgång.2 Så måste han stanna
där han var.

Hela hans uppträdande hade emellertid blifvit ett annat.
Utom den egentliga predikoverksamheten begynte han med trägna
husbesök i stugor och kojor. Till Evangeliska Sällskapet i
Stockholm slöt han sig 1810.3 Han som förut sökt undkomma att
predika för mycket, duplicerade nu med föredrag, som varade 2 à 3
timmar. En 94-årig man, som från fädernehemmet hågkom Hoof4,
berättade för förf., hurusom Hoof förde ombyten af underkläder
med sig, hvilka han i prästgården ömsade emellan mässorna och
gamla åhörare hafva berättat hurusom svetten droppade ned från
predikstolen. Föredraget var emellertid ingalunda stormande,
utan mera samtalsvis.5 Rösten var klangfull, vänlig och vinnande.
En gammal hoofiansk kvinna yttrade med tårar i ögonen till förf.:
»Då han begynte var det som en ängel begynt. Ack, om jag än

1 G. D. Björck, Bibliskt lutherskt Veckoblad för folket 1861, s. 329.

2 Göteborgs domkap. brefbok ,2/7 1869 och 2/s 1811.

3 Str. Pr. Nekrolog, s. 152. Se ock Evangeliska sällskapets
årsredogörel-sers medlemsförteckningar 1810 ff.

4 En son till dåvarande kyrkoherden i Svenljunga, Bergendahl.

Björck a. a., s. 329.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 12:51:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1914/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free