Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
301
om hvad det är som går i svang under det som han kallar för ingen
synd. Han talar icke om hvad det är som utöfvas under det han
kallar lofligt»–»Det är sant, vi kunna icke alltid fly det oss
ondt synes, det vill säga ofta förbinda oss våra sysslor att hålla
umgänge med oomvända människor; men hvarför skola vi
onödigtvis gå in i deras sällskap. Det fick Petrus veta, hvad följd
det hade med sig»–»så var det äfven med
David»–»därför den som vill fly synden, det grymma och förbannade tinget,
den akte sig och vare lika så rädd för tillfället till synd. Men, min
människa, huru se våra auktioner och marknadsplatser ut? Synes
och höres där annat än djäfvulens gärningar? Är det lofligt att i
det ena hörnet svärja, fylla sig, dundra och slåss och i ett annat
skämta, gyckla, hora, stjäla och bedraga och mer sådant? Är
det lofligt att lefva tvärtemot både Guds och konungens lag?
Men det talar djäfvulen icke om, utan i det stället säger han: ’Gå
dit och dit, men akta dig; gå in på tjäran, men smitta dig icke;
stick handen i elden men bränn dig icke; haf en lefvande orm i
barmen, lek med honom men skada dig icke’ o. s. v. Kan det ena
göras och det andra icke ske; är det rimligt, du dumme djäfvul
som så lärer folket och med dina afgrundsknep och försök hindrar
dem ifrån den rätta vägen? Och huru se våra s. k. bröllop ut?
Hvad äro de annat än helvetets förstugor likasom våra allmänna
gillen och kalaser. Där horas, där frossas, där hvimla fyllehundar,
där famntaga horkarlen och horkonan hvarandra i deras
förbannade lekar och danser, ty den är en horkarl och horkona, som bolar
med världen. Där svärjes, där missbrukas Guds namn. Guds ord
och allt hvad heligt är bespottas. Där spelas på djäfvulens
uppdukade bord och hans uppstämda gigor. Där lukta
afgrundslå-gorna i hvar vrå och det ser ut som om det icke vore någon enda
djäfvul kvar i helvetet, utan som allesamman vore aff lyftade hvar
och en med sin konst. Är icke detta en förstuga till helvetet? Och
är du i förstugan kommer du snart in »–-»Nå, huru se våra
dagars begrafningar ut? Det är ju en skyldighet att bära våra
döda till grafven, säger du. Åh ja, hvem nekar det? Gör denna
din skyldighet. Men hvad händer bredvid den? Jo knappt är den
döde jordfäst, knappt är du kommen i begrafningshuset, förrän
du sitter som en narr och pratar din gamla fåfänga, ditt syndiga
och förföriska snack, eller ock tar du dig ett rus till betalning för
besväret. Är detta också en skyldighet att bära sig värre åt än
en dåre, och så under namn af skyldighet eller att det är lofligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
