Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 312
h. d. hallbäck
fönsterrutor samma tid och tillfälle o. s. v. Gummor plägade sitta
vid kyrkogårdsmuren och försälja pepparkakor och karameller
åt bondbarnen på söndagen. Likaså kunde en och annan
handelsvara utbjudas vid kyrkan och öfriga ärenden uträttas där.
Det var vanligt med hemgarfveri bland bönderna, hvarvid dessa
medtogo läderlotterna till kyrkan att dela ut dem bland kunderna.
Allt sådant försvann, liandelen upphörde och hemgarfvarne klagade
öfver att dylik utdelning ej gick an sedan Hoofs folk kommit
o. s. v. Mycket vanligt var att folket kvarstannade utanför kyrkan
för att öfverenskomma om hvarjehanda ärenden, men af
sockenstämmoprotokollen se vi, huru det stadgas, att ingen fick
kvarstanna på kyrkogården mer än 1ji timme efter gudstjänstens slut
vid böter af 16 sk. banko, hälften till angifvaren och hälften till
de fattiga.1 Hållkarl förbjöds uppbåda skjuts under
gudstjänsttid vid böter af 24 sk. banko.3 I fråga om församlingsordningen
och den goda seden framkallade rörelsen en opposition, som var
af stor betydelse. Superiet minskades, lekstugorna blefvo snart
nästan okända nöjen, vid bröllop och begrafningar gick enkelt
och anständigt till.3 En sträng, allvarsam prägel trycktes på den
yttre sammanlefnaden, både bland de äldre och de yngre, de yttre
plikterna sköttes med allvar och idoghet.
En sådan karaktär antog hela nejden. Hvad åter de enskilda
individer beträffar, som slöto sig till riktningen, hade de sina
särskilda egenheter, som utmärkte partiet. Så som vi senare skola
se, var det nämligen visst icke alla, som gillade rörelsen, äfven om
de ej kunde undgå att påverkas af den. Snarare bildade
hoof-ianerna ett slags orden för sig själfva, en sällskaps- och
förtrolig-hetskrets, ehuru af utbredda dimensioner, där rekommendationer
spelade en stor roll4, men äfven yttre kännetecken icke saknades.
Ett sådant var klädedräkten.
Frågan 0111 hoofianernas dräkt har begynt äfven från annat
håll än det kyrkohistoriska tilldraga sig uppmärksamhet, under
vår tid, då de gamla folkdräkterna begynna komma till heders
igen. I svenska kyrkans historia är det icke ofta klädedräkten
tillagts någon synnerlig vikt, hvarför frågan här med några få ord
må påpekas. Som vi sett, var den aktuell redan 1812.
1 Svenljunga sockenstämmoprotokoll 12/g 1821.
2 Svenljunga sockenstämmoprotokoll i!s 1820.
3 Svenljunga Visitationsprotokoll 1819 och Fehrman, a. a., s. 84.
4 Björck a. a., s. 331.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
