Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
313
Vi hafva i kyrkohistorien sett tvenne motiv till särskildt
anlagd religiös dräkt, det ena det, som förmådde munken att taga
ordensdräkt, det andra det, som drefvo kväkarna till deras sätt
att kläda sig. Det förra är begäret att afsöndra sig från hopen,
det andra är krafvet på enkelhet. Intet tvifvel är om att det
senare af dessa motiv varit det som från början framkallade det
hoof-ianska klädesättet. Längre fram kom dock äfven det förra
motivet till. Att Hoof själf särskildt betonar enkelhetens motiv hafva
vi redan sett.
Att marken redan förut var beredd för den hoofianska
enkel-hetspredikan genom regeringens s. k. öfverflödsförordningar är
gifvet. Ett ex. må anföras från Tranemo, ett af Svenljunga
grann-pastorat. Där beslutes bland annat 1793, att därefter ej skulle
förfärdigas nya kläder af annat än grått vadmal, eller af blandad
svart och hvit eller grå ull, eller med blått melerad, »hvilka skola
förses med häktor i rockarne utan knappar, men med öfverklädda
knappar af samma slags tyg i kapprockarne och västarne med
lika slags öfverdrag eller ock högst med släta oförgylta och
oför-silfrade messingsknappar och i lifstycken lika knappar, dock
helst med nämnda öfverdragna knappar». Kvinnorna skulle
aflägga allt bruk af siden, bomull och andra tyger, som de ej själfva
kunna tillverka »undantagandes enfärgade tyger, mörka, såsom
mörkblå, mörkbruna, mörkgröna, mörkröda och svarta». Alla
»brokiga, mångfärgade, blommeranta, damascherade,
brosche-rade och vaddiga mössor och mångfärgade, rosiga och med guld
och silfver inväfda band på mössa samt dyrbara spetsar samt
guld-och silfvergalloner, vare sig äkta eller oäkta skola aldrig mer
nyttjas –». Beslutet åtföljdes af följande försäkran: »Och vela vi
härefter anse dem för bäst och hederligast klädde som bruka sin
egen tillverkning och hålla den för hederstillverkning vid alla
högtidliga tillfällen.»’ — Att härvidlag de religiösa motiven ej
spelat in märkes emellertid väl. Så fingo t. ex. de gamla dräkterna
och grannlåterna behållas och nyttjas till dess de blefvo utslitna;
först sedan skulle de nya bestämmelserna träda i kraft. Det är
merkantila skäl som äro de afgörande. Men gifvet är att ett
förberedande arbete genom dessa beslut skedde för Hoofs
klädedräktspredikan i fråga om folkets tänkesätt i synnerhet som man väl
får antaga, att dylika öfverläggningar skedde allmänt och ej blott
i detta pastorat. Också torde den hoofianska dräkten varit just
1 Sockenstämmoprotokoll, Tranemo, 1793.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
