Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 326 h. d. hallbäck
katolska draget vid gifvandet, härbärgerandet och sjukvården
blandade sig med den evangeliska uppfattningen, visar sig af
åtskilliga exempel. Så berättar en man, hurusom han såsom ung
dräng, mätt och trots protester, af en gammal hoofiansk kvinna
nödgades taga hälften af hennes enda bröd. »Gud ger väl mig
igen », förklarade hon. Här är det en fläkt af katolicismen som åter
möter oss, gärningen för dess egen skull, ej framtvungen af
kärleken, på sin höjd gagnelig såsom öfning för den egna
personligheten. Att detta gifvande understundom så blef en gärning för
sig själf, utan hänsyn till föremålet, att den skadade den som
mottog gåfvan uppgifves ock af många.1 Att emellertid äfven
gifvandet af kärlek till medmänniskor ofta förekommit är otvifvelaktigt.
Både den evangeliska och den katolska uppfattningen samverkade.
Utom dessa allmänna drag, berättas ett och annat om enskilda
bland hoofianerna. En af dem, den s. k. »Hedesgubben», hade
sålunda sin bönekulle såsom Hoof sitt »Mamre». En annan,
Gunnarsson i Lindhult, lät förfärdiga sin egen likkista medan han ännu
lefde och begagnade den till att hvila middag i. — Denne
Gunnarsson hade dock sina särskilda skäl, såsom det sägs. Från början
var han nämligen hård, köpte upp säd och höjde priset för de
fattige. En gång reste han till Falkenberg med bräder och kom
därvid ned till Åh kvarn. Vattnet hade svämmat öfver och det var
mörkt, hvarför han bad mjölnaren hjälpa sig öfver, hvilket denne
ock gjorde, tog ett bloss och följde honom till anclra sidan. Strax
därefter hörde han den gamle ropa nödrop; blosset
slocknade emellertid och han fortsatte sin väg, utan att ens afvakta
slutet. Gubben omkom sålunda, men Gunnarsson blef efter detta
en annan människa än han förut varit. Med kunskap om
hans naturell förundras man emellertid ej vidare öfver hans
kärfva sätt. Vi skulle än vidare kunna fortsätta med
skildringen af de enskilda hoofianernas karaktärer, något som dock
ej erbjuder större allmänintresse. En förteckning på dem som
inom partiet hade det mesta anseendet återfinnes i »Tro- och
sannfärdigt vittnesbörd om J. O. Hoofs läras gudomliga sanning»,
intaget i »Strödda predikningar s. 150.
1 Nordisk Kyrkotidning 1842, s. 305 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
