Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
325
då därtill »munkläde», syntes föga mer af en hoofiansk kvinnas
ansikte än af en katolsk nunnas. Motivet var detsamma. Lika
enkla som hoofianerna ville deras dräkt skulle vara, lika enkla
ville de för öfrigt vara. Håret skulle vara så slätt som möjligt,
spegel fick icke brukas o. s. v. Äfven i fråga om husgeråd och
hemlifvet iakttogs stor enkelhet. Möblerna voro af tarfligaste
slag och därtill få; gardiner och dyl. fick naturligtvis icke
förekomma. Hoofianernas byggnader skulle ock bära samma prägel.
Den röda färgen var också där fördömlig, isynnerhet om där var
mjöl i den.1 Då en hoofiansk kvinna såg rödmålade hus
förklarade hon t. ex. öppet, att där var djäfvulen målad på väggarna.2
I fråga om yttre åtbörder hade partiet flera egenheter. Det säges
att de liksom »spelade Hoof» hvarenda en. Allt hvad Hoof
händelsevis gjorde, det härmade lärjungarna efter. I kyrkan stodo
de upp vid ali sång. Kunde de icke för folkträngselns skull
komma in i någon bänk föllo de vid bönen på knä på golfvet, där de
voro. I hemmet skedde bönen alltid på knä och med ansiktet
vändt mot väggen3, samt vid bordsbönerna bortvända från maten.
Vid sammankomsterna skedde dock bönen i stående ställning.
Vid nämnandet af Guds och Kristi namn skedde bugningar eller
nigande4, ty såsom en gammal hoofiansk kvinna förklarade
seden: »I Hans namn skola alla knän böjas», tilläggande: »Vilja vi
ej här böja knä i Hans namn, skola vi ej heller i himmelen få det.»—
I fråga om egendomsgifvande utblottade de sig så mycket
möjligt var.5 Från flera håll berättas hurusom de voro så tunt klädda,
att man ej kunde förstå huru de kunde motstå vinterkylan.
Förklaring också på detta gafs af en sagesman, hvilken uppgaf att
hoofianerna ofta bokstafligen följde budet att om de hade två
kjortlar gifva den ena åt de fattiga. Hoofianerna härbärgerade
också ofta och gärna. Ett exempel, som visar, huru stor
omfattning deras gästvänskap kunde taga, omtalas. En gammal hoofian
Elias Jonsson i Kolarp yttrade till sin präst en gång: »Nu har jag
under årens lopp härbärgerat 3000 människor, men aldrig hört mer
än en som tackade Gud därför». Ett för partiet utmärkande
drag var ock utöfvande af sjukvård. Att emellertid äfven här det
1 Fehrman: Carl Fredrik af Wingård I, s. 89.
2 Nordisk Kyrkotidning 1842, s. 505 ff.
5 Nils Sandblad a. a., kap. 3.
4 Björck a. a., s. 331.
5 Nordisk Kyrkotidning 1842, s. 305 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
