Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 20
h. d. hallbäck
tyckas utvisa» o. s. v. »Den kommer fortast till helvetet, som
anförtror sig åt en sådan.»1
Att de som icke gillade försakelseläran och sålunda »sutto
på drakens stjärt» voro minnesgoda skulle emellertid snart visa
sig. Stormen skulle dock utbryta från ett annat håll. — Det var
regeringens opposition.
Ställningen var vid tiden efter kongressen i Wien kritisk för
den nye tronföljaren i Sverige. De gamla furstehusens
representanter hade återvändt till sina troner. Ett enda undantag fanns,
det var ifråga om det gamla svenska konungahuset. Förespråkare
saknades ej för dess återkallande och ett försök därtill kunde när
som helst befaras. Gifvet är att regeringen under sådana
förhållanden skulle med spänd uppmärksamhet följa hvarje strömning
i den utländska politiken och fästa misstänksamma blickar på
hvarje folkrörelse inom landets egna gränser. Under en längre
tid kom den sålunda att med uppmärksamhet vaka öfver
läsarerörelserna. Samtidigt bröt stormen ut öfver norrlandsläsarna
och hoofianerna. Det var 1818.
Anklagelserna mot hoofianerna hade begynt spridas vida
och antaga allt vedervärdigare former.2 En rubbad kvinna ur den
obildade klassen hade gjort antydningar om att om deltagarna i de
hoofianska sammankomsterna skulle hängifva sig åt allehanda
utsväfningar. Hoof beskylldes för att hafva konster för sig att
förskaffa sig folkets penningar, att han såsom samvetsråd tillstyrkt
en uppväckt och ångerfull lönnbrännare att ge honom brännvinet,
att s. k. ängladanser tillställdes, där nakénhet ibland skulle
förefalla, äfven flagellationer samt slutligen kvarblifvande och
hopliggande. Vid ett sådant tillfälle skulle 20 pigor hafva blifvit
hafvande o. s. v. Ryktena hade nått Stockholm, och regeringen hade
1818 sin uppmärksamhet fästad på rörelsen, konungen själf fann
den ganska betänklig. Statssekreteraren v. Rosenstein vände sig
fördenskull på befallning till den nyutnämnde biskopen C. F. af
Wingård för att inhämta närmare underrättelser samt höra, hvilka
medel som kunde vidtagas.
Biskop C. F. af Wingård var samtida med Wallin och Tegnér
och tillhörde deras krets. Såsom vi senare skola se, hade Tegnér
1 Högmässopred., s. 25.
2 Vid den följande skildringen äf förhållandet mellan Hoof och af
Wingård folies hufvudsakligen Fehrman a. a., kap. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
