Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
321
samma grundsatser i fråga om läsarne som af Wingård. Man hade
öppen blick för den nytta hoofianismen gjorde vid utrotande
af oordningar och till befordrande af arbetsamhet, enkelhet och
redbarhet i den allmänna sammanlefnaden. Att man skulle vara
böjd för framkallande af religiöst martyrskap var heller icke att
vänta. Men man var tillika ömtålig om såväl kyrkans ordning
som sin egen myndighet. I synnerhet gäller detta senare af Wingård.
Man hade visserligen i någon mån blick för folkets religiösa behof
som framkallat rörelsen, men ansåg att öfverdrifterna voro för
stora. Man reagerade väl mot prästerskapets slöhet och
liknöjdhet, men var heller icke nöjd med läsareprästernas flammande
ifver. Äfven kom härtill personliga misstankar och missnöje mot
de förnämste ledarne. Det förut omtalade förkättrandet af
prästerskapet framkallade den påföljden, att detta, åtminstone hvad Hoof
beträffar, i sina bref till biskopen tydde allt till det värsta och
tillskref vo honom allehanda dåliga motiv.1
Redan första veckan efter sitt tillträde till ämbetet utfärdade
af Wingård kallelsebref till Hoof att jämte tvenne andra
prästmän, bland dem Ingman, inställa sig hos honom å Björkeris
prästgård, biskopens prebende, till enskildt samtal. Det var den 10
och 11 sept. 1818. Redogörelse insändes till statssekreteraren,
däri biskopen uttalade sin mening, att man ej borde göra för
mycket af saken. Regeringen var af samma mening, men farhågorna
hade ej fullständigt lugnats. Brefväxlingen fortsattes ännu en tid
mellan statssekreteraren och biskopen. 1821 begärdes
upplysning af justitiekanslern om samma sak. En allmännare
undersökning skedde 1825 om läseriet åtminstone i några stift, utan att
dock hvarken det ena eller det andra föranledde till några
kraftåtgärder. Allt framgent följdes dock så väl denna som den
inbrytande schartauanska rörelsen med noggrannhet från högsta ort.
Att intet våldsamt ingripande skedde är hufvudsakligen biskop
af Wingårds förtjänst. Redan från början tog han saken an med
allvar och tillkännagaf sin afsikt vara att besöka de misstänkta
orterna. I Svenljunga skedde denna Visitation 1819, hvarvid ej
sparades förmaningar, dock med både klokhet och försiktighet.2
Intet af svårare beskaffenhet kom emellertid i dagen rörande Hoof.
Om sina erfarenheter skrifver biskopen till landshöfdingen i
Veners-borg för att lugna denne. Denne å sin sida svarar med ett bref,
1 Fehrman a. a., s. 85.
- Visitationsprotokoll, Svenljunga 1819.
Kyrkohist. Årsskrift 1914. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
