Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 322
h. d. hallbäck
som är betecknande för stämningen. Det heter –-»med nöje
har jag hört att du förehaft en Embetsresa i Marks och Kinds
härader och är glad åt dina erfarenheter, som du behagat meddela
mig. Jag har väl icke förutsett stora vådor genom Hoofska
svärmeriet, då mannen visserligen äger både för litet anseende och för
ringa upplysning att i denna väg spela någon betydlig röle. Men
gränsen för religiösa villor torde likväl vara svår att beräkna och
ali afvikelse från vår enkla och sunda lära anser jag både skadlig
och onyttig. Viss är jag att det språk du nu på nära håll fört
med vederbörande skall medföra den bästa verkan».1
En annan af anledningarne till att inga svårare påföljder skedde
var Hoofs eget uppträdande. Utan tvifvel underrättades han
af biskopen om situationens allvar. Men äfven hvad hans
personliga lif angår, synes han blifvit djupt berörd af det som
påbör-dades honom och hans vänner. Reclan å Björkeris gåfvos löften
om ändring. Vid visitationen 1819 lofvade han efterkomma
uppmaningen att motverka det stormande tilloppet af åhörare, något
som han ock synes hafva hållit. Åtskilliga uttryck i predikningarna
tyda därpå t. ex.: »nu går det ena partiet hit och det andra dit,
som här icke vore någon Gud i Israel–Hvad gån I efter,
mine menniskor? Efter oss kanske, som eder Guds ord sagt hafva;
vi äro ock menniskor och dödliga, vi äro inga gudar; vi äro icke
döda och korsfäste för eder. En öfverdrifven andelig
menniskokärlek är på det högsta skadlig»2 o. s. v. Ännu lefver ock
traditionen om huru han vid denna tid gick i kyrkan nere bland folket
med orden: »Undan, undan, god vänner, så att sockenboarne få
komma in!» — Så djupt gick emellertid den behandling han rönte
honom till sinnes, att han från denna tid, så mycket han kunde,
drog sig tillbaka. Redan 1820 kunde biskopen inberätta för
statssekreteraren, att han inskränkt sin excentriska verksamhet. 1825
säger S. P. Bexell i ett bref till biskopen, att »den exalterade
sinnesstämningen synes öfvergå till ett tillstånd af mera sansning», och
låter påskina, att Hoof nu gått från den ena ytterligheten till den
andra. S. å. skrifver af Wingård till statssekreteraren af Kullberg
bl. annat om honom: »Hoof är nu gammal, lat och lifrädd och
försedd på ordentlig väg med sina behof. Han har icke numera
con-venticlar hos sig och besökes mindre i sin sporadiska läkarepraktik».
—• 1831 skrifver han till v. Hartmansdorff: »Om icke karlen är en
1 Bref till C. F. af Wingård 1819.
■ Strödda predikningar, s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
