Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
349
mån sidoordnad med de allmänt politiska frihetssträfvanden, som
känneteckna tidehvarfvet.1 De ledande kyrkomännen se i
väckelse-kretsarnas religiösa frihetssträfvanden och icke minst i deras
undervärderande af lagförkunnelsen, d. v. s. deras antinomistiska
tendenser, ett uttryck för den allmänna motvilja för tvingande former,
som ligger i tidsandan. När Reuterdahl i sin »Öfversigt af Christna
Kyrkans senare händelser och nuvarande tillstånd »3 säger, att
»anti-nomismen är ett hufvuddrag i vår tid», och upptager följande
citat af en samtida tysk teolog: antinomismen »utgör vår tids
sjukdom från fotabjället ända upp till hjässan. Människorna af
detta slägtet hafva blifvit så veka och svaga, att de ej mera kunna
fördraga lagen, hvilken befaller och tvingar»3, så åsyftar han,
hvad sammanhanget visar, visserligen de kommunistiska
tids-tecknen, men med sin bekanta ståndpunkt skulle han äfven kunna
utsträcka dessa uttalandens giltighet till de allmänna liberalistiska
yttringarna hos samtiden. Och förnekas kan ju ej, att en sådan
synvinkel kan anläggas på tiden, enär liberalismen, ja i viss mån
äfven de praktiskt lösgörande tendenserna i
folkundervisnings-sträfvandena o. d.4 kunna betraktas som utslag af ett slags
sekulariserad antinomism.
Det är af stor betydelse för väckelserörelserna, att de till tiden
sammanfalla med de starka liberalistiska politiska sträfvandena.
Upplysningstidens individualistiska arf har äfven för clem
förberedt jordmånen, hur mycket de eljest reagera mot, hvad
upplys-ningstidehvarfvet medfört. Väckelsens män ha i regel, då de
trots sina exklusivt religiösa intressen befattat sig mecl inre
politiska spörsmål, trädt i förbindelse med liberalismen, och Rodhes
åsikt är obestridligen riktig, när han framhåller, att denna
förbindelse var ur många synpunkter naturlig och så konstitutiv, ätt
den ännu i dag kan bevittnas.5 Den politiska liberalismen skref
från början religiös tolerans på sin fana. Konservatismens, män
finna vi starkt representerade i prästerskapet och det
inflytelserika prästeståndet i riksdagen. För majoriteten inom detta står
konventikelplakatets upphäfvande som ett af de ödesdigraste steg,
som rätt gärna kunde tagas. Hos liberalismen söker för den skull
1 Jfr Edv. Rodhe: Kyrkligt nutidsläge, Uppsala 1912, sid. 13 ff.
- Tidskrift för svenska kyrkan 1849.
3 ibra., sid. 243.
4 Se Edv. Rodhe: Kyrka och skola under 1800-talet. I, Lund 1908.
5 Rodhe: Kyrkligt nutidsläge, sid. 14 £
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
