Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 6
gustaf brandt
där uppe från denna landsända har den svenska religiositeten fått
mer än ett säreget formadt religiöst tillskott.
De nyevangeliska norrlandsläsarna förete en mängd olikheter
sins emellan. Den riktning, från hvilken Rosenius hämtade sin
religiösa åskådning, kan betraktas som den mera moderata. De
nyevangeliska läsarna hade tidigt skilt sig från de mera
lagpietis-tiskt präglade kretsarna, som på 30- och 40-talet hade sin troligen
märkligaste representant i Gerhard Gerhardson. Denne frambar
en ytterst rigorös lagisk åskådning just i motsats till de evangeliska
läsarna. Grunddraget i Gerhardsons åskådning var: »Man skall
med lagens hammare krossa stenhjärtan och icke göra som dessa lösa
lärare, som med sina evangeliska salvor smörja stenarna på ytan.»1
Var krafvet på en grundlig bättring och en samvetstiyckande
helgelsesträfvan de lagiska läsarnas kännetecken, så se de s. k.
nya läsarna i lagens trägna framhållande ett af de största hindren
för den fria försoningsnådens förkunnande och rättfärdiggörelsens,
syndaförlåtelsens tillägnande. Gentemot de nya böckerna, som
antagits af kyrkan: katekes, handbok och psalmbok, gjorde de
gällande, att de gåfvo en förvänd föreställning om förhållandet
mellan lag och evangelium. Oppositionen mot de kyrkliga böckerna
delade de sålunda med de lagstränga kretsarna, ehuru med annan
motivering än dessa, hvilka hufvudsakligen vände sig mot de nya
böckernas neologiska anstrykning.
Det är för öfrigt beträffande de kyrkliga böckerna samt
dessutom beträffande uppfattningen af det kyrkliga dopets,
konfirmationens och nattvardens bruk, som äfven de evangeliskt sinnade
läsarna delade sig, som ofvan antydts, i ett moderatare och ett
radikalare parti.3 Det senare, som bredvid bibeln endast ansåg sig
ha bruk för Luthers skrifter, och som t. o. m. afhöll sig från dop
och nattvard i kyrkan, trädde i öppen opposition mot
prästerskapet, under det att de moderata läsarna, som visserligen icke helt
gillade de nya böckerna, och som äfven hade benägenhet att
underskatta det kyrkliga ämbetet, ändock tolererade de kyrkliga
anordningarna och flitigt besökte gudstjänsterna samt brukade
nådemedlen.3
1 Ekman o. a. a. II, 1, sid. 728.
5 Tidskr. för svenska kyrkan. 1849, art. »Norrländska Separatismen»,
sid. 305.
8 Jfr den måhända något ensidigt uppskattande framställningen hos A. G.
Sefström o. a. a., sid. 9 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
