Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
355
En märklig typ af det senare slagets läsare var en i andligt
afseende rikt utrustad kvinna i Storkåge, vid namn Maria Elisabet
Söderlund. Hon samlade ofta omkring sig konventiklar och
utlade bibeln på ett folkligt, uppbyggligt sätt. Hos henne
framträder det varmt evangeliska draget kanske allra sundast.
Gentemot det ensidigt starka framhäfvandet af lagen och
bättrings-krafvet gjorde hon sig till tolk för sådana tankar som, att man icke
genom lagen finge hindra själar att komma till Kristus. Den,
som kommer till Jesus Kristus, kommer till det fullkomliga ljuset
och ser däri sina synder mycket bättre, än man ser dem i det
ofullkomliga ljuset1, hvarmed väl åsyftades lagen.
Det var denna märkliga kvinna, med hvilken Rosenius
trädde i nära beröring, och till hvilken han skref sina flesta bref
under sina tidigare år. Hennes inflytande ha vi skäl att anse som
mycket betydelsefullt för hans andliga utveckling. Äfven andra
kretsar stod han i liflig kontakt med. Särskildt nämner han ofta
de kära vännerna i Löfånger. Öfver hufvud taget ansåg han sig
under hela sitt lif stå i den djupaste tacksamhetsskuld till de »kära
norrlandsläsarna», till dem gå hans tankar, när han känner sitt
andliga lif tyna, till dem vänder han sig äfven allra först, när hans
förbindelser åt andra håll möjligen ansågos ställa honom i skef
dager för dem.
Det har för alla slag af pietism varit kännetecknande, att
en afgörande, häftig andlig kris och därmed följande omvändelse
måste ske i en människas lif. Bland norrlandsläsarna var äfven
detta kraf ofrånkomligt. En sådan omvändelse bildar ock den
betydelsefulla punkten i den unge Rosenii lif. Han har själf
framställt den på följande sätt i 4:de årg. af »Pietisten».3
»En sorglös och munter studerande af 15 års ålder gick en
morgon in i matrummet för att få sig frukost. Under det denna
framsattes, varseblef han på ett bord en gammal bok, hvilken han slog
upp, för att se titeln, och hvilken var: Doct. Erik Pontoppidans
herrliga Trosspegel. — Nå, det är väl bäst att spegla sin tro då!
utropade han i tanklös glädtighet. Genast begynte han läsa
när han kom nederst på tredje sidan, då blef det annat att göra;
ty där läste han följande ord: Nu märke man det åttonde och sista
slaget väl . . . En menniska kan visa stor flit i sitt ämbete, stor
trofasthet i sina ord och gerningar, hon kan veta hela bibeln . . .
1 Se Ekman o. <1. a. II, 1, sid. 729 f.
2 Pietisten IV, sid. 95 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
