Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gustaf Brandt. Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl olof rosenius
361
gen ting härom skimrar igenom hans meddelanden. Rosenius
lefde sitt lif för sig i asketisk världsfrånvändhet. Yttervärlden
speglas blott af de frestelser, som den framkallade hos honom.
Han trifdes icke i universitetsstaden. Härtill bidrog utan tvifvel
den begynnande ohälsa, som infann sig hos honom, samt
ekonomiska bekymmer.
Af de frestelser, som Rosenius i Uppsala kände, är en af ett
visst intresse. Han skrifver i ett bref till en vän i Storkåge: »Jag
märker, att träldomsanden helt oförmärkt vill taga öfverhand
genom ett idkeligt vägande af mina synder, min dåliga kristendom,
hvilket du vet försvagar.»’ Träldomsanden var för Rosenius
alltid det ensidigt betonade lagsinnet, och han kände sig i sitt inre
försvagad af att väga och mäta sina synder efter lagen. Det hjälpte
ej att väga och mäta dem, de »äro dock ändliga och blott stoft och
gnistor emot det evigt stora och oändliga värdet af försoningen
i Kristus ... I detta nådens röda haf dränker jag dem och de
synas icke mera. »3
Vi kunna ana, att detta yttrande vid denna tidpunkt af hans
lif är betingadt af, att han fick en kännbarare beröring med
personer, som noga profvade sina synders halt och icke kommo till
en jublande nåderördhet. I Uppsala fanns bland de teologie
studerandena tvenne mera markerade riktningar: de som voro mera
schartauanskt sinnade samt representanter för en mera ensidigt
evangelisk riktning ,3 Såvidt man kan se, sker här Rosenii första
sammanträffande med den kristendomsutformning, hvars afgjorde
motståndare han skulle blifva. Och härmed torde problemet lag
och evangelium hafva tagit större dimensioner hos honom.
Men äfven yttre frestelser af för tillfället mera betydelsefull
natur ansatte honom. Under den föregående tiden hade Rosenius
trots alla svagheter och allt missmod om sitt andliga lif left i den
förvissningen, att han stod i barnaskapets saliga förhållande till
sin Gud, och Guds ord och löften voro hans sanna garanti. Men
själfva dessa grunder för hans tro skulle nu sättas på oerhörda
prof.
Han skrifver vid ett tillfälle: »den vecka, som nu gått, har jag
svårare än någonsin förut lidit af Satans skott, jag menar, tvifvel
och misstankar på allt heligt, tvifvel på, att det verkligen finns
1 Bref i april 1839. L., sid. 27.
2 ibm., sid. 28.
3 Jfr Ekman o. a. a. II, 1, sid. 892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
