Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nathan Söderblom. Ärkebiskop Stefans invigning i katedralen i Sens år 1164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
nathan söderblom
i Sens’ domkyrka, såsom fallet blef med Stefan, särdeles när påfvens
närvaro tillfälligt gjorde ärkesätet Sens till ett slags Rom.
Den galliska ritus föreskref smörjelse af händerna, beledsagad
af en bön: »Må dessa händer smörjas med helgad olja och med
helgelsens smörjelse, liksom Samuel smorde David till konung och
profet» etc., hvarefter ordinanden gjorde korsets tecken. Smörjeisen
var enligt Duchesne egendomlig för det galliska bruket, han härleder
den från Bretagne och sjätte århundradet.1 Vi ha emellertid sett,
att en förklarande tillsats ofvanom vissa ord i konsekrationsbönen
Deus honorum omnium i Stockholmsritualet angifver, när
smörjeisen skall utgjutas öfver hufvudet. Ordalagen i bönen åsyfta tydligen
smörjeisen: Hoc [fluor), Domine, copiose in eius caput influat etc.
Det förefaller sålunda vara uppenbart, att smörjeisen icke från
början varit egendomlig för den galliska ritus utan åtföljt den
fornromerska bönen Deus honorum omnium öfverallt och där gällt
hufvudet. Denna bön ingår äfven i de bevarade forngalliska ritualen.
För dem egendomlig är icke smörjeisen i allmänhet, utan en
ytterligare smörjelse af händerna efter invigningsbönen och efter den
därunder förekommande allmänkyrkliga smörjeisen af hufvudet.
Händernas smörjelse tillhörde i Gallien äfven prästvigningen och
har år 379 öfvertagits af det påfliga ritualet jämte
tillhörande bön. Emot smörjeisens ursprunglighet i riten talar
emellertid den af F. Probst2 påpekade omständigheten, att bönen på
tal om de gammaltestamentliga förebilderna icke alis åberopar
smörjeisen i Gamla förbundet, utan endast prästkläderna. Han
betraktar därför orden om smörjeisen: Comple in sacer dole tuo —
et exteriora circumtegat, såsom en, låt vara tidig, tillsats i
vigningsbönen.
En annan vördnadsvärd rit, som vi ha att tänka oss vid Stefans
vigning, bestod i att två biskopar under konsekrationsbönen höll
en evangeliebok öfver ordinandens hufvud. Duchesne har funnit
bruket betygadt redan i det fjärde århundradet. Kanske går det
längre tillbaka. Martene redogör i sitt lärda verk »Om kyrkans
gamla riter» noggrant för den skiftande seden. Medan metropoliten,
invigningens förrättare, läste själfva konsekrationsbönen
(conse-cratio var dess äldsta namn, senare kallas den praefatio och
bene-dictio), höllo två biskopar en evangeliebok öfver konsekrandens
hufvud, som de öfriga biskoparna vidrörde med händerna. Oratorie-
1 a. a. sid. 381.
a Ferd. Probst, Sakramente und Sakramentalien, Tübingen 1872,sid. 415.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
