Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 K. V. ZETTERSTÉEN
hvar och en af dem höll fast vid sin tro. I detta äktenskap
föddes den i allo märklige, nitälskande Rabbülä, en ny Josia,
om denna liknelse, som vi här framställt, motsvarar den helige
mannens berömmelse. Hans moder anförtrodde honom åt en
troende amma, för att denna skulle amma honom, och när han
växt upp, undervisades han i den grekiska litteraturen, som det
anstod en son af rika och förnäma föräldrar i staden Kenneschrln.
Hans moder utsåg ock på förhand en troende hustru åt honom,
hvarpå både hans maka och hans moder oaflåtligt sökte öfvertala
honom att omvända sig från sin faders hedendom till tron på
Kristus. Han lät dock icke öfvertala sig af dem, utan yfdes
öfver den höga hederspost, som tilldelats honom af kejsaren.
En lycklig tillfällighet föranledde honom emellertid att
begifva sig till sina egendomar i utkanten af öknen vid Kenneschrln.
På gränsen till ett af hans gods låg ett ensligt kloster, som
tillhörde den salige anakoreten Abraham, och tjänarne och
invånarne på detta ställe berättade för honom, att främmande
klosterbröder bodde i detta kloster, och att märkvärdiga
underverk, bestående i helbrägdagörelser, genom dem gjordes af Kristus,
de kristnas gud. När Rabbülä hörde talas om Kristi under, blef
han bestört, och berättelsen om Kristi märkliga lif fäste sig som
hullingar1 i hans själ. På samma gång en brinnande kärlek till
Jesu tillbedjansvärcia namn upplågade i hans hjärta, började
hans förnuft tvifla på hedendomen och dref honom genom Guds
skickelse att skyndsamligen och ofördröjligen besöka denne salige
man för att med egna ögon se kraften hos Jesu underverk,
hvilken dittills varit lika hatad af honom som af Paulus. I förstone
förföljdes han ju af Paulus,2 men sedan gick han och band
1 Eller »lade sig som en blytyngd öfver hans själ»; ^eukinå (i. »ankare»,
2. »lod») betyder egentligen »hake» (uncinus, o-p.^oc).
2 Den syriska texten lyder: da’lan sent ivä, b’häi d’müpä de Paulos mennäh
rcdif wä bfsurråjek, men då mennäh hvarken kan syfta på m’dabb’räjiüpä
(rad 18) eller d’müpä, måste detta ställe vara korrumperadt. Läser man i
stället menneh, blir den ordagranna öfversättningen: »Hvilken var hatad af
honom liksom af Paulus. Af denne förföljdes ban (Jesus) i lörstone» o. s. v.
Man måste då med Bedjan, som dock läser mennäh, fatta menneh såsom
inledande en ny sats, men det torde ligga närmare till hands att hänföra b’häi
d’müpä ic till bela den följande satsen. Visserligen kunde man tänka sig, att
Paulos vore subjekt (»nominativus absolutus»), att suffixet i menneh syftade
på Paulos och att Jesus vore subjekt till r’dlf ?oä, men detta blefve alltför
kompliceradt. Wellhausex föreslår d’menneh, men det enklaste är märeh
reöaf wä i st. f. mennäh t*dif ivä. Subjekt till k’San i det följande är antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
