Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANONYM BIOGRAFI ÖFVER BISKOl’ RABBULA I I
försvarade han sig tappert mot den onde och var alltid redo
att möta onda tankar med goda och sålunda öfvervinna dem.
Medan han var försänkt i bön för att ej slita sina tankar från
Gud, hände det, att han fick se en skara beduiner komma. Han
gladde sig, emedan han trodde, att stunden för hans kröning till
martyr redan var kommen, .men då de blott funno ett lefvande
lik i en tom håla, brydde de sig icke om honom, utan lämnade
honom i fred och togo allenast hans bröd och hans täcke, hvarpå
de aflägsnade sig. Men han tackade sin Herre äfven härför.
Och man måste förvånas1 öfver att beduinerna mötte en man,
som kom för att gifva honom bröd till hans uppehälle som en
nådegåfva, och icke gjorde honom något ondt, så att hans
ståndaktighet bestod profvet i dubbelt mått.
Medan han med kropp och själ hängaf sig åt detta
änglalika lif och hans tankar dvaldes hos Gud liksom änglarna under
deras tjänst i himmelen, fingo invånarne i hans kloster veta, hvar
och huru han lefde, och kommo och öfvertalade honom att
begifva sig till dem. Men emedan längtan efter martyrskapet var
som en brinnande eld i hans hjärta, stod han upp och tog den
salige Eusebius med sig, hvarpå båda två begåfvo sig till den
hedniska staden Bacalbek. I sitt gudomliga nit gingo de in i
afgudatemplet för att slå sönder afgudarna och befinnas värdiga
martyrdöden. De gingo nämligen icke dit i förlitande på att
komma lefvande tillbaka, utan detta företogo de sig i den
förhoppning, att man skulle martera och döda dem, så att de
finge vittna genom sin död. Deras lidanden blefvo visserligen
ej mindre än martyrdöden, men de kommo dock undan med
lifvet, för att de enligt Guds bestämmelse i framtiden skulle vinna
berömmelse som biskopar.2 Hedningarna slogo dem nämligen
utan förbarmande, tills de trodde, att de voro döda. Därpå
kastade man dem liksom ett par lik utför en väldig höjd med
många trappsteg, hvarvid deras lemmar stötte emot dessa,
allteftersom ett trappsteg öfverlämnade dem till det närmast
följande och den ene tog öfverbalansen öfver den andre och drog
ned dem bägge två, sä att de under nedfärden slogo emot alla
trappstegen, ända tills de uppnådde marken. Därefter återvände
de till sitt kloster glada öfver att för Guds skull hafva varit vär-
1 Imper. (»förvåna dig!») eller perf. (»han förvånades») jfr sid. 10, not 2.
- Ordagrant: »För det kommandes skull, som af Gud förbereddes åt
»o . )
dem, nämligen att de skulle vinna berömmelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
