Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 K. V. ZETTERSTÉEN
diga att på sin kropp erhålla ärr, som påminde om Kristi
lidanden. Sålunda fingo de utstå dödens vedermödor, såsom de
önskade, ehuru de ej dogo martyrdöden, såsom de väntade.
Martyrer blefvo de af fri vilja i enlighet med sin lifliga önskan,
ehuru martyrskapet ej fullkomnades genom döden, emedan de
bevarades, för att många skulle vinna lifvets krona genom dem.
Huru den salige Rabbula blef biskop i staden Edessa.
Sedan biskopen i Edessa Mär Diogenes aflidit, församlade
sig biskoparne, bland dem biskop Acacius i Aleppo, hos
patriarken Alexander i Antiokia för att öfverlägga, hvem de skulle
sätta till biskop i Edessa. Och Jesu ande talade i deras
hjärtan: »Rabbülä är värd att utses därtill, ty till honom har jag
behag.» Liksom om David talade anden äfven om Rabbülä
genom prästernas mun sålunda:1 »Jag har funnit min tjänare
Rabbülä duglig till min tjänst; jag vill smörja honom med min
heliga olja genom eder. Min hand skall hjälpa honom, och
min arm skall styrka honom. Jag skall förgöra sanningens
fiender framför honom och krossa dem, som hata honom.» (Så
har ock skett i öfverensstämmelse med profetian, i ty att han
kufvat kättarnes vildhet). »Min trofasthet och min nåd skola
vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda
upphöjdt.» I öfverensstämmelse med detta vittnesbörd, som Jesu
ande bekräftade i deras själ, skickade de genast och hämtade
honom från klostret, förde honom till Antiokia och valde
honom till biskop. De tilläto honom icke att som så många
andra anföra några skenfagra förevändningar och öfvertala dem
med orden: »Jag kan icke bära maktens börda och står icke ut
därmed». Han nedlät sig icke’ heller själf till att för syns skull
begagna sig af dylika vanliga fraser, dem somliga rabbla upp,
så snart de blifva föreslagna, och som de taga till förevändning,
i det de säga: »Vi gå icke in härpå, alldenstund vi icke
äga förmåga.» Han var nämligen djupt religiös och mycket
mån om att hans samvete ej skulle förebrå honom någonting,
och allting bedömde han i sin ädla själ riktigt, så att ingen kunde
förebrå honom någonting såsom ogudaktigt. Han var rädd för
1 Jfr Ps. 89, 21—22, 24—25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
