Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANONYM BIOGRAFI ÖFVER BISKOl’ RABBULA
I I
icke i kyrkan för att visa sin myckna vishet och skörda loford
för egen räkning såsom andra, hvilka föraktas af sina åhörare,
utan han bemödade sig om att med sitt skarpa ord omskära
sina åhörares hjärtan från ondt till godt och var mån om att
de icke skulle förmena Gud hans lof. Och liksom om han i sin
predikan tillägnat sig profeten Jeremias väldiga stämma, ropade
han som en basun i folkets öron, att de skulle taga sig till vara
för orätt och synd, som alstrar likgiltighet.
Han tillrättavisade äfven dem, som ifrigt skyndade åstad att
se på simpla och opassande föreställningar, som höllos på teatern
och cirkus. Det skändliga skådespelet af vilda djur, som utgjuta
människoblod på arenan, afskaffade han helt och hållet genom
sitt stränga förbud, i det han hotade med rättvisa straff och
sade: »Bort det, att sådant skulle ske i en stad med troende
invånare, som äta Guds lekamen och dricka hans blod i sin tro;
bort det, att de skulle åse, huru människors kött för ro skull
skändligen förtäres af vilda djur!» På samma gång visade han
dem i sitt tal ärr efter synder, som under namn af förströelser
härskade i deras själar, utan att de märkte det, och liksom
om han själf i sin kärlek till dem blifvit sårad i deras ställe,
så led han i sanning för dem, som af olydnad gjorde ondt till
fördärf för sitt eget lif. Sådant sade han icke blott för syns
skull, för att besvärja folket att omvända sig från sina onda
gärningar och genom sina förmaningar frälsa sig själf, utan för
att detta löfte, som Gud gifvit genom profetens mun, skulle
uppfyllas på honom: »Om du vill åstadkomma en ärbar man af
den lättfärdige, skall du vara såsom min mun.»1 Så arbetade
han af alla krafter.
Beträffande dem, som efter afläggande af löften om
kyskhet och helighet slogos med syndernas sår på sin kropp, vore
blott han själf i stånd att med egna ord förtälja de plågsamma
smärtor, som för deras skull genomborrade hans själ. Eller fanns
väl bland dem, som voro helbrägda i sin rättskaffens vandel,
någon enda, om hvilken Rabbülä hörde, att han insjuknat i något
slags ondska, utan att han själf insjuknade i svåra plågor med
honom och för hans skull? Eller fanns väl bland Kristi
lärjungar någon enda, om hvilken ryktet berättade, att han svikit sitt
löfte eller vacklat i sin tro, utan att Rabbülä i hans ställe nästan
förtärdes af eld i sin bedröfvelse för hans skull? Som en skick-
1 Såsom Bickell påpekar, torde detta syfta på Hesek. 33, 7, 14—16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
