Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN
ANONYM BIOGRAFI ÖFVER BISKOl’ RABBULA
I I
och farit upp till himmelen, där han af evighet varit och i
evighet skall vara. Äfven om dessa andliga pilar, som vår salige
fader riktade och afsköt från sin tros båge med sin sannfärdiga
tungas spända bågsträng, inträngde i folkets öron utan att
åstadkomma någon smärta och endast beredde dem uppbyggelse,
träffade de likväl motståndaren i hjärtat, så att de plågade
honom och han ångrade sig.
Vid denna tid föranledde en lycklig tillfällighet honom att
begifva sig dit,1 och han vederlade offentligen den nye judens
gamla villfarelse. Medan cletta falska mynt ännu förgylldes af
patriarkatets glans och Nestorius, uppblåst af öfvermodig
stolthet, ännu satt kvar på sitt ämbetes höga tron, förkunnade
Rabbülä frimodigt och med hög röst sanningens ord rent ut
ansikte mot ansikte inför hela den församlade kyrkan, i det
han med sin tros sanna bekännelse rättade det förvända i
hans lögnaktiga lära. Till lärdom för många och till gagn för
alla vilja vi efter vår biografi öfver den salige Rabbülä äfven
meddela den predikan,, han höll inför tyrannen i storkyrkan
i Konstantinopel,2 för att det må blifva klart och uppenbart för
hvar och en, hvilken oemotståndligt öfvertygande kraft hans ord
erhöll genom hans rena samvetes talande vittnesbörd. Han
upphörde nämligen icke att afslöja Nestorius’ villfarelse och förkunna
sanningen för de troende kejsarne, som älskade Kristus, och
kejsarens förnäma och mäktiga herrar. Dessa mottogo honom
med fruktan och kärlek och stora utmärkelser, som om han varit
en Guds ängel och den siste aposteln, och i sin öfversvallande
kärlek till honom dristade de att i sin tro ömt kyssa hans
händer för att välsignas af honom och hafva gagn däraf. Ty det
härliga ryktet om hans förtjänster i Gud eggade dem på huru långt
håll som helst till goda gärningar, och huru många gånger skickade
icke både dessa och sådana, som bodde ännu längre bort i det
höga romerska riket, tusentals guldstycken till honom för de
fattigas underhåll! Huru mycket mer måste icke den intima
personliga samvaron, som är så nyttig, och hans älskvärda
samspråk jämte alla förmaningar egga dem till allt godt! Denne
man, som man skickade penningar från aflägsna orter, och som
gladeligen tog emot dem, tvekade däremot, när kejsare och höga
1 D. v. s. till Konstantinopel.
2 Utgifven på syriska af Overbeck, anf. arb. sid. 239—244, och Bedjan,
.anf. arb. s. 464—469; öfversatt af Bickell, anf. arb. s. 238 ff.
Kyrkohist. Årsskrift 1915. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
