- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
113

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uno von troil såsom biskop i linköpings stift i 1 cj

önskade betjäna sig af hans biträde för att förse sina församlingar
med nämnda slags kyrkokärl af mera ändamålsenlig materia. Den
gamla, utdömda uppsättningen kunde man, sade han — försälja;
på auktion.

Ett annat hälsovårdsärende, som tog äfven de kyrkliga
myndigheternas uppmärksamhet och omtanke i anspråk, var frågan
om hvad dessa borde för sin del göra till att förebygga spridningen
af den veneriska sjukdomen, som den tiden härjade flerstädes också
inom Linköpings stift och befarades kunna ytterligare spridas
därigenom, att den tidens mycket talrika kommunikanter drucko ur
samma nattvardskalk. Biskopen sade sig hafva rådfört sig om
denna samhällsfara med provinsialmedikus Hagström och
meddelade, att denne tillstyrkt, att prästerna skulle anordna i
sakrisstian särskild kommunion för de sjuka eller också låta dessa
kommunicera efter alla de öfriga, vid »sista duken»; desslikes att han
gifvit det rådet, att prästen mellan hvarje dryck måtte aftorka
kalkens brädd med ett kläde doppadt i »mixtura mercurialis,
Phar-macopæae pauperum». För egen del ville han anmana prästerna
att iakttaga största grannlagenhet och väl akta sig för att
blottställa misstänktas blygsamhet. Han höll före, att minst
uppseendeväckande blefve att anordna särskilda nattvardsgångar i sakristian.

Han uppfordrade omsider prästerna att lägga sig vinn om att
hålla sina prästgårdar vid makt, snygga och »väl bebyggda», ej
låta dem i något afseende förfalla och att i öfrigt genom ordning
och huslig trefnad gifva sina församlingar det bästa föredöme.

Innan han afslöt mötet och skildes från sitt kleresi, yttrade
han, att han funne det tillbörligt, att prästerna visade sig måna.
om att de hädangångna ämbetsbrödernas minne bevarades åt
eftervärlden, och att de till den ändan samlade material, för att ett
»herdaminne)) för stiftet en gång måtte kunna bringas till stånd. Han
anmodade därför pastorerna att fortsätta och fullständiga de
biografier öfver kyrkans tjänare, som på de flesta ställen redan funnes
inskrifna i kyrkoböckerna, och prostarne, att de vid sina
visitationer måtte se till, att denna anmaning blifvit efterkommen. Han
menade, det ej skulle vara ur vägen, om efter en prästs frånfälle
sterbhuset inkomme till konsistorienotarien med en
minnesteckning öfver den aflidne.

Slutligen hemställde biskopen till mötet, att det måtte taga i
öfvervägande, huruvida ej skäl kunne anses vara för handen att
träda från seden att vid prästmötena ventilera en särskild för ända-

Kyrkohist. Årsskrift 1915. S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free