Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uno von troil såsom biskop i linköpings stift i 1 cj
tryck åt de grundsatser därför, som ban uttalat vid förutnämnda
möte, yrkade på att föräldrar, som ej föreginge barnen med godt
exempel, skulle till straff sättas från Herrens nattvard, ja, i
svårare fall åtalas inför världslig domstol jämlikt allmänna lagen,
missgämingsbalken, kap. 3, § 2. — I fråga om föräldrar, som
ådagalade en hårdnackad gen sträf vighet mot att låta sina barn inhämta
kristlig kunskap, var lians mening att, om de icke genom vänliga
påminnelser kunde förmås att i detta hänseende uppfylla sina
skyldigheter, dessa måtte åtalas inför sockenstämma, och, ifall ej ens
detta medförde åsyftad verkan, en eller flera söndagar sättas i
stocken. Räckte icke heller detta till för att bringa de tredskande
föräldrarna till pliktuppfyllelse, borde man vädja till borgerlig
domstol, för att den måtte bestämma om utmätning af föräldrarnas
egendom till bekostande af barnets undervisning och underhåll å
annat ställe än hemmet. Han förordade, att man, såsom redan,
sed var i åtskilliga församlingar, upptoge plikt af föräldrar, som
ej sörjt för, att deras barn intill dessas tionde år lärt läsa i bok, och
han yrkade jämväl på att husbönder, som tagit »öfvermage» i
tjänst, därmed skulle anses lia öfvertagit ansvaret för barnets
undervisning med samma påföljd för underlåtenhet att sörja därför,
som skulle gälla föräldrar. Vore fattigdom skuld till att de
plikt-skyklige ej mäktade fullgöra sin skyldighet, borde nödiga medel
tagas ur församlingens fattigkassa.
För att icke några i församlingarna måtte draga sig undan
undervisningen i kristendom, betonade biskopen angelägenheten
af att socknarnas sexmän vederbörligen utkräfde de böter, som
kyrkolagen, kap. 2, § 9 utsatt för förfallolös frånvaro från de
lagstadgade förhören, och om hvars bestämmelser lian påmint vid
prästmötet. Likaledes plägade han viel sina visitationsbesök upprepa
sitt yrkande på att prästerna vid ali sin kristendomsundervisning
måtte lia sina församlingars särskilda behof för ögonen, m. m.
Ett ämne, som v. Troil vid nyssnämnda tjänstebesök ofta
berörde, och vid hvilket han lade stor vikt, var sättet, hvarpå man
borde jorda liken å kyrkogårdarna. Han kunde icke gilla bruket
att låta hvarje gård disponera ett litet eget område, en s. k.
»ättc-hage», där alla lik från gården skulle nedmyllas. Han framhöll,
att särskildt under tider af större dödlighet det vedervärdiga kunde
inträffa, att man nödgades gräfva upp kanske icke ens
lialfmult-nade lämningar af ett där förut jordadt lik, en ohygglig syn för
efterlefvande anförvandter och bekanta. Uppmärksamheten fäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
