Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Gottfr. Westling. Uno von Troil såsom biskop i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 o gottfr. westling
större delen af prästerskapet tagit i akt, hvad som vid 1784 års
synod jämlikt §§ 4—8 i handlingarna om detta prästmöte blef
före-skrifvet angående gudstjänst, barnuppfostran, katekisation och
kyrkornas ekonomi, hvilket gjorde det öfverflödigt att nu påminna
därom. Han uttalade sin förhoppning, att prästerna allt
framgent skulle ställa sig då gifna anvisningar till efterrättelse, och att
kontraktsprostarna i enlighet med sin plikt skulle hålla sin hand
öfver beslutens efterlefnad.
Sedan omsider mötets förhandlingar blifvit slutförda,
anmodade ärkebiskopen clerus att vara honom följaktig till domkyrkan,
där han ämnade nu inviga sin efterträdare på biskopsstolen, Jacob
Axelsson Lindblom, i hans nya kall samt säga ett offentligt farväl till
stiftets prästerskap. Det ledsagade honom därför dit, och sedan
det samlats vid sakristian tågade , det med honom i högtidlig
procession till högkoret. I första ledet gingo kaplanerna i hans
pre-benden, därpå biskop Lindblom, efterföljd af sina båda farbröder,
som voro prostar i stiftet, vidare ordinator, ärkebiskopen, iförd
korkåpa. Efter honom följde assistenterna, främst bland dem
biskop Lindbloms far, prost i Odensvi, hvarefter det öfriga
prästerskapet sågs komma. En ofantlig människomassa hade samlat sig för
att åskåda den pompösa kyrkliga ceremonien. Militärvakt
uppehöll ordningen och gaf ökad färg åt akten. Ärkebiskopens
invigningstal hade till text Jesajas ord i kap. 49 v. 4: »Men jag tänkte:
Jag arbetade fåfängt, jag hafver fåfängt och onytteliga förtärt mina
kraft häruppå; ändock min sak är Herrans, och mitt ämbete hörer
minom Gud till». Därpå följde själfva invigningen af stiftets nye
öfverherde. Ärkebiskopens hela uppträdande vid tillfället och
tanken på den förestående skilsmässan från honom gjorde akten
gripande och framlockade tårar i prästernas ögon. »Och som öfriga
närvarande åhörare af begge könen äfven deltogo i dessa
sorgebe-tygelser, blef detta ömheten och erkänslan så hedrande uppträde
än mer rörande.» Efter aktens slut framträdde domprosten Älf
och anhöll å hela prästeskapets vägnar, att herr ärkebiskopen måtte
begifva sig upp i gymnasium för att där mottaga dess
yördnads-betygelse och tack. I denna anhållan instämde ock biskop
Lindblom, som sade sig vilja begagna tillfället för att hälsa stiftets
clerus. Sedan man samlats å den utsatta lokalen, uppträdde Alf och
höll ett tal på latin, hvari han skildrade v. Troils förtjänster om
stiftet och frambar dess slutliga tack för allt, hvad han uträttat
till dess båtnad. Äter rördes de närvarande till tårar. »Således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
