Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i q 6
E. LIEDGREN
och lifslägens behof af religiöst uttryck. Om den upplysta
psalm-poesien erinrar äfven bemödandet att undvika konfessionella
skiljeläror, för att sångerna utan anstöt måtte kunna begagnas vid olika
trossamfunds gudstjänstfirning. Watts lägger sina läsare på
hjärtat att ej i hvarje ord, som ej fullt tillfredsställer dem, vädra kätteri
utan begagna sångernas i allmänhet rymliga uttryckssätt »with
a charita.ble latitude». Den som leder gudstjänsten kan ju för
öfrigt, om så befinnes nödigt, utbyta ett misshagligt ord mot ett bättre:
»for blessed be God we are not confined to the words of any man
in our public solemnities».
Som Watts bästa arbeten betecknar Courthope hans enkla,
omedelbara församlingssånger, där han följer nationell tradition i
fråga om meter och strofbyggnad. Hans produktion är ganska
ojämn, men just i de enkla andliga visorna framträda hans
förnämsta egenskaper som hymndiktare: den fullkomliga frånvaron
af affektation, den manliga kraften och enkelheten, den klara och
rena stilen och det träffande ordvalet — allt kännetecken på
säker klassisk smak.
Samma omsorgsfulla klassiska utbildning visa äfven Charles
Wesleys talrika hymner. Det är förvånande, säger Courthope,
hvilken hög ståndpunkt de flesta af dem uppnå: Charles W. är
enligt hans omdöme den mest beundransvärde författare af
andaktspoesi på engelskt språk (the most admirable devotional lyric
poet): »det är omöjligt att läsa hans bästa strofer utan att
erkänna deras artistiska inspiration». Bland utländsk kyrkosång
har Charles Wesley särskildt varit påverkad af Paul Gerhardt,
med hvars ande hans egen var befryndad.1 John Wesley var i
sin fulla rätt, då han i företalet till den 1780 utgifna metodistiska
sångboken skref: »Here are, allow me to say, both the purity, the
strength, and the elegance, of the English language». En hög rang
i poetiskt hänseende tillerkänner Courthope äfven William
Cow-pers medarbetarskap i Olney Hymns (1779), som också utmärkas
af klassisk enkelhet i behärskningen af känslostoffet.2
Klassicismens stränga regeltvång och förståndsmässiga syn
på skaldekonsten kunde blott för en tid kufva men ej helt
undertrycka det romantiska elementet i engelsk diktning. Under senare
1 Buddensieg, art. Kirchenlied, V., englisches, RE3 X, sid. 437 r. 16 f.
och 35 ff.
2 Se om denne äfven Oliver Elton, A Survey of English Literatiire
1780—1830 (London 1912). Vol. I: 72 f,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
