Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i q 6
E. LIEDGREN
velat ådagalägga Skaparens godhet och människans lycksalighet
med hänvisning allenast till denna världens beskaffenhet och
därför afstått från odödlighetspostulatet. Young beklagar, att Pope
sålunda besjungit blott den dödliga, ej den odödliga människan,
och utvecklar i sin stora reflexionsdikt med imponerande
konsekvens och ofta gripande vältalighet den fullständiga hopplösheten
af en blott timlig tillvaro för människan. I fjärde sången af
Natttankarna framställer han The Christian Triumph i ali dess
härlighet med nästan dramatiskt lif. Vägen till odödlighet är Kristi lif,
priset för odödligheten hans död, det högsta beviset för
odödligheten hans uppståndelse. —
And did he raise?
Hear, O ye nations bear it, O ye ded 1
He rose! he rose! he burst the bar of death,
Lift up your heads ye everlasting gates!
And give the King of Glory to come in.
Who is the King of Glory? He who left
His throne of Glory, for the pang of death.
— — —–––(r. 271 — 277.)
För det verk, Försonaren utfört till mänsklighetens frälsning,
höfves honom pris af ali världen. Lofsångens genius tillropas af
skalden att fly ovärdiga föremål och ej nedlåta sig att smickra
jordisk höghet och makt eller »earn dirty bred by washing Ethiops
fair ».
From courts and thrones,
Return, apostate Praise! thou vagabond!
Thou prostitute! to thy first love return,
Thy first, thy greatest, once unrivall’d theme.
There flow redundant, like Meander flow,
Back to thy fountain; to thy parent pow’r,
Who gives the tongue to sound, the thought to soar,
The soul to be. — — —–— —1
Så formade sig Youngs dikt äfven till ett kraftigt inlägg för
den religiösa poesiens rätt, och i betraktande af Nattankarnas
ofantliga popularitet under senare hälften af sjuttonhundratalet
fick detta inlägg ej ringa betydelse. Hur starkt det verkat på
mottagliga unga sinnen, därom vittnar bl. a. Wielands förklaring i
företalet till Empfindungen eines Christen (1755). Han afsvärjer
där ali gemenskap med anakreontikerna, »nachdem Young die
1 Night IV, r. 357—364. (Citaten efter Edinburgh-upplagan 1771.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
