Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE . I q $
Schändlichkeit des missbrauchten Witzes so nachdrucksvoll und
mit ebensoviel Witz als Eifer dargestellt hat». Till och med de
sämsta äldre och nyare kyrkosånger borde för en religionens vän
te sig oändligt mer tilldragande än Uz’ mest förtjusande visor,
menar Wieland i sin ungdomliga nitälskan.1
Den lidelsefulla upprördhet, som tog sig uttryck i Youngs
religiösa poesi, och som han försvarar mot den kyliga formalismen
hos sin litterära samtid, blef upphöjd till ali äkta poesis ursprung
och källa i en rad estetiska arbeten af engelsmän, som genom
aktgifvande på den estetiska verksamhetens psykologiska och
fysiologiska underlag fördes till en medveten opposition mot äldre
rationalistiska smakregler.2 Poesien erkännes som den lefvande
känslans språk. Dess uttryck och bilder följa ej utifrån gifna lagar
och regler. Den verkliga poesien är i sina högsta former originell
och skapande, såsom Young själf framhållit i en betydelsefull essay
Ön original compositions (1759).3 De moderna författarna skola
icke efterbilda de antika utan gå direkt till naturen och därifrån
hämta sina liknelser. Milton och Shakspeare framställas som
exempel på äkta originalgenier.
Några år före denna skrifts offentliggörande hade Robert
Lowth i sina Prælectiones de sacra poesi Hebræorum (1753) uttalat
besläktade tankar. Här uppvisas, huru de mest storslagna och
egendomliga bilder och liknelser i Bibeln äro hämtade från det heliga
landets egen natur, gamla religionsbruk, seder och lefnadsvanor.
Dessa bilder äro icke mödosamt uttänkta och hopfogade af det
reflekterande förståndet utan erbjuda sig som naturliga
uttrycksformer åt den af starka affekter upprörda primitiva människan.
Ju våldsammare affekterna äro, desto sublimare uttryck skapa
de sig. I Lowths tycke står den hebräiska poesien rent litterärt
högre än den grekiska, något som också kan väntas af den förras
högre ålder. Hela den moderna uppfattningen af Bibelns poesi
går tillbaka på Lowths föreläsningar och där gifna uppslag.
Men vi möta där äfven en annan viktig tankelinje. Liksom
hela sin samtid anser äfven Lowth, att poesien måste gagna:
pro-desse delectando är skaldekonstens uppgift. De mänskliga
lidelserna äro i sig själfva goda och drifkrafter till ädla handlingar.
1 J. Barnstorff, Youngs Nachtgedanken und ihr Einfluss auf die deutsche
Litteratur, sid. 58 f.
- v. Stein, a. a., sid. 185 ff. (Die beschreibende Ästhetik der Britten.)
3 v. Stein, a. a., sid. 136 ß.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
