Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE .
I q $
nyromantiken, hyilken ju lärde sig uppskatta den
gammalprotestantiska psalmen just såsom folkpoesi.
I Tyskland mötte det mäktiga inflytande, som Youngs Night Tyskland.
Thoughts utöfvade1, en litterär riktning, som också med stark
öfvertygelse häfdade känslans och fantasiens rätt och i poesien såg
lidelsens språk, ej blott en regelmässigt fastställd stilteknik.
Schweizarne Bodmer och Breitinger formade delvis sina estetiska
grundsatser efter Miltons Paradise lost, som den förre äfven tolkade på
tyska.3 Bägge hänvisade liksom pietisten J. I. Pyra (Tempel der
wahren Dichtkunst 1737) till den religiösa diktningen, hvilken
den sistnämnde ansåg som den skaldens höga kall allena värdiga.
Af denna religiöst orienterade känsloriktning mottog den unge
Klopstock afgörande intryck. Det ideal, Bodmer i sin Charakter
der deutschen Gedichte tecknat af en episk skald, tj usade och eggade
ynglingen och efter mycket grubbel föll det honom in: Messias
måste vara det härligaste ämne för ett epos. Redan i skolan har
han sitt första utkast till Messiaden färdigt, framför allt tack vare
den inspiration, som läsningen af Miltons Paradis och Youngs
Natttankar förmedlade. Liksom hos dessa skalder framträder hos
Klopstock ett påtagligt inflytande af bibelns poetiska stil (jämte
det från Homer och antiken): särskildt fäster man sig vid bruket
af parallellismen som poetiskt verkningsmedel.3 Utgifvandet af
de tre första sångerna af Messias (1748 ) väckte ett
utomordentligt uppseende: schweizarna funno här det religiösa epos, hvarom
de profeterat. Och hänförelsen var öfversvallande i vida kretsar,
där längtan efter den väntade stora tyska hjältedikten var lefvande
och varm.
Mot de angrepp, som emellertid också — från både teologiskt
och estetiskt håll — riktades mot hans Messias, försvarade
sig.Klopstock i en uppsats Von der heiligen Poesie, som bifogades första
bandet af den 1755 utgifna upplagan af hans stora epos. Den
moraliska skönheten framställes här som den högre poesiens yttersta
ändamål och det sanna kännetecknet på dess värde. Det är ej
så mycket den konstnärliga som fastmer den sedliga och i sista
1 Barnstorff, a. a., sid. 34 £, särskildt 41 f. — W. Thomas, Edward
Young, sid. 507 f.
2 En synnerligen intressant ftamställning af deras estetiska åsikter och
dessas samband med själfva det schweiziska landskapet ger v. Stein, a. a.,
sid. 271 ff.
3 Muncker, Klopstock, sid. 135 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
