Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i q 6
e. LIEDGREN
saisk numer, utan att nedfalla till prosan». Liksom redaktionen
af profpsalmboken 1793 anser Ödmann, att psalmboken ej skall
vara någon lärobok: Kyrkosången bör »förutsätta tillräcklig
kännedom af Religionens Sanningar ». I likhet med många samtida tycks
Ödmann äfven velat inrymma en plats i psalmboken åt några mera
högstämda, odeliknande andaktskväden: Kyrkosången bör »icke
inrättas endast för den minst uplysta Allmänheten». Äfven till
»Christna af högre odling» bör den ta hänsyn.1 Särskild betydelse
äger erkännandet att »vissa ämnen medgifva någon, fast
sparsam målning», ett erkännande, som motiveras med hänvisning
till »Ebreiska kyrkosången». Slutligen framhålles som önskvärdt,
att psalmen klädes »i Bön eller Lof, eller ock så inrättas, att de
sjungande ledas till betraktelser öfver sig sjelfva».
Omdömena om förslaget 1793 voro ej alltigenom så
ofördelaktiga, som man af det ofvannämnda utlåtandet vid jubelfesten
kunde befara. Leopold (som författat n:r 374 i profpsalmboken)
tycks ha varit välvilligt stämd, och ännu 1800 försvarar en
författare i Läsning i blandade ämnen (n :r 36) de nya religionssångerna.2
Genom profpsalmbokens blotta tillvaro och de bägge samlingarna
af Ödmann och Dahl hölls intresset vaket: frågan var alltjämt
aktuell, såsom äfven framgår af den begärlighet, hvarmed Ödmanns
psalmer köptes.3 Prosten O. Linderholms Försök till
Förbättring af Den Svenska Psalm-Boken (1804) lär också blifvit mycket
begagnad, ej blott för privat utan äfven för offentlig uppbyggelse.4
I litterärt värde kunde hans försök dock ej mäta sig med Ödmanns,
som för de i tysk psalmestetik skolade måste framstå som nära
nog idealiska. Vi se ock, huru i den af Jakob Tengström utgifna
Allmän Litteratur-Tidning (Åbo 1803 n:r 19) Ödmanns psalmer
uppställas som mönster »så väl för sitt uppbyggeliga, och äfven
1 Samma uppfattning uttalar Jakob Tengström i en recension af
Stockholmisches Gesangbuch 1803 i Abo Litteratur-Tidning (n:r 19) och Lindblom
i företalet till Dahls psalmer.
’-’ Hildebrand, a. a., sid. 40 f.
3 Lindblom talar i sitt förord till Dahls Psalmer om »femte upplagan»
af Odmans Kyrkosånger. Själf nämner Ödmann i sitt bref till Wallmark (13/i
1815) om 6,000 sålda exemplar men räknar tydligen blott tre upplagor
(Hildebrand, a. a., sid. 185).
4 Wallin uppger i sitt Betänkande rörande Nva Psalmboken 1812
(Hildebrand, a. a., sid. 164), att Linderholms psalmer »haft en sådan afgång,
att flera stora upplagor varit behöfliga», och detta på den grund att de »för
deras fullständighet till nummern varit nyttjade vid offentliga gudstjensterna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
