Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare 2 2 1
telsen hör till tidens älsklingsidéer. I det föregående har talats
om Thomsons Seasons, för oss ligger nära att tänka på Linnés
hymner i bibelstil öfver Skaparens under i naturen.1 H. A.
Brorsons »Op alle Ting, som Gud har gjort» eller Gellerts »Gott ist
mein Lied» erbjuda ypperliga exempel på den religiösa
naturbetraktelsen i psalmens form. De motsvarigheter, 1793 års förslag
erbjuder, äro visserligen ojämförligt mindre folkliga, men
dogmatiskt sedt äro de oantastliga. Ett ingående studium af 1793
års profpsalmbok skulle nog visa, att den lika litet som det
samtida würtembergska förslaget förbigått någon viktig punkt i
trosläran eller vidtagit allvarligare förändringar i rationalistisk
riktning. Men det kan ej förnekas, att boken gör ett mycket
heterogent intryck med sina från de mest skilda håll hämtade nummer.
Utgifvarnes mening synes ej heller ha varit att ge mer än en
prof-samling att välja ur. Det förestående jubileet påskyndade
verkets offentliggörande trots dess erkändt ofärdiga skick.
Under jubelfesten uttalade det för psalmboksfrågan tillsatta
utskottet en viss besvikelse öfver förslaget och förordade
tillsättande af en kommitté, som också blef en verklighet, den s. k.
Ecklesiastikkommittén. Men frukterna af denna kommittés
verksamhet visade sig ej i något nytt förslag utan blott i de
psalmhäften, som två af ledamöterna Samuel Ödmann och Christopher
Dahl utarbetat, och som utgåfvos 1798 och 1807.’ Af särskildt
intresse är härvid det principuttalande, som Ödmann gjort i
företalet till sitt psalmhäfte. »Näst Epopéen är det förmodeligen
Kyrkosången, som blottställer en författare för de strängaste
fordringar. Man äskar, och det med skäl, en noggrann vård af
Skaldekonstens föreskrifter, ett renadt språk, en lätt och naturlig gång,
en ädelhet förenad med enfald, en rikedom klädd i fåordighet, en
höghet, som icke mattar tankekraften och en klarhet, som utan
ordaprång går till hjertat. Dessutom sysselsättes Författarens
omtanke af ämnet, som fordrar sin egen vändning; af valet
emellan det, som kan eller bör anföras; af pligten att säga nog, men
tillika lagom; af nödvändigheten att dela tanken efter de täta
utfällningarna; att icke sprida den genom tvånget af de trägna
rimmen, och att bibehålla den vid sin klarhet genom en möj eligast pro-
1 Levertin, Linné, sid. 38 f.
2 Försök till Kyrko-Sånger af Samuel Ödmann, Upsala 1798. —
Psalmer, Kongl. Ecclesiastique Committeen den 12 Jan. 1796 Föredragne
afCom-mitteens Ledamot Doct. Christopher Dahl, Professor. Upsala, 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
