Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
e. liedgren
H. Tittman, J. J. Stoltz, H. K. A. Hänlein, J. J. Griesbach, J. A.
Nösselt, G. Less, Chr. Fr. Ammon, J. H. B. Dräseke, C. Fr. Lossius
m. fi.).1
Den moderata neologien hos män som Lindblom, Lehnberg,
Tengström och Samuel Ödmann åtnjöt den bildade
lekmanna-opinionens aktning. Den skilde sig ju ock praktiskt taget ganska
föga från dess åskådningssätt i religiösa ting. Boethius’
jubelfesttal och ett af dansken Chr. Bastholms till svenskan öfversatta
arbeten gillades, om också ej med någon större värme, af
Stockholms Posten.3 Lindbloms neologiska Journal för prester 1797
erhöll hedersomnämnande både i G. A. Silfverstolpes Journal för
svensk litteratur och i Georg Adlersparres ganska avancerade
Läsning i blandade ämnen.3 Tecken till godt samförstånd mellan
prästerskapets och lekmanna världens upplysningssträfvanden utgjorde
ock Läsningens af präster och lekmän sammansatta
medarbetar-stab: Lehnberg, Lindblom, C. von Rosenstein och Johan Åström
uppträdde här sida vid sida med Georg Adlersparre, Leopold och A. G.
Silfverstolpe.4 Så möttes den äldre, mera ytliga och aggressiva
upplysningen af en yngre, mera kritisk och pietetsfull: det är en
ganska utpräglad skillnad mellan den åskådning och isynnerhet
den ton, som kommer fram i Adlersparres från Gibbon
öfversatta passage Om Reformationens Caracter och följder och i Åströms
Försök att bestämma begreppet af ordet Ortodoxi.5 Den
sammanfattning, som Åström i den sistnämnda afhandlingen ger af
det moraliska innehållet i de förnämsta dogmerna, skulle nog Wallin
under hela sin verksamhetstid kunnat underskrifva.
Men ännu fanns det en mäktig motsatt strömning af strängt
konfessionell typ. Vid jubelfesten 1793 hade den ock haft sin
talman i den lärde teologen Erie J. Almquist, som i en latinsk oration
1 Uppgifterna om deras ståndpunkt från G. Frank, Geschichte der
protestantischen Theologie II—III. Äfven rena rationalister voro dock
representerade, såsom t. ex. Bahrdt.
2 Sylwan, Stockholms Posten och Kellgren (i Samlaren XXX), sid. 30.
3 Rodhe, Lindblom, sid. 204. — Odmanns litterära förtjänster vitsordas
bl. a. af Journal för svensk litteratur 1809, 5. bandets 10. häfte, i en för öfrigt
mycket onådig anmälan at teologisk litteratur 1801—1804.
4 Ljunggren, Sv. Vitterh. Häfder III, sid. 158 ff. —
Medarbetarförteck’-ningen sid. 167 f.
5 Den nämnda öfversättningen efter Gibbon i haft. 5 och 6 sid. 87 f.
Märk noten å sid. 93: »Erasmus kan anses för den förnuftiga Theologiens
Far» o. s. v. i Troeltschs stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
