Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2 e. liedgren
befallde dem tillse, att prästerna förkunnade Guds ord i dess renhet
efter den lutherska bekännelsen samt i sina predikningar undveke
världslig moral och sådan filosofi. Vid befordran skulle ock
(jämför den liknande föreskriften i det Wöllnerska religionsediktet 1788)
särskild hänsyn tagas till de sökandes renlärighet.1
Vid sin pastoralexamen i Västerås 1808 visade Wallin, att
han tillägnat sig den allmänt rådande tonen mot neologerna.3 Och
det är väl då troligt, att han redan vid sin sacerdotalexamen
inför den strängt ortodoxe biskopen J. G. Flodin väl bestått det
åsiktsprof, som det kungliga brefvet af 1799 anbefallde. Själf
skulle han förmodligen icke velat vidkännas benämningen neolog
vare sig då eller senare. Men icke desto mindre är han
otvifvelaktigt neolog i den vidsträcktare betydelse, som Erie J. Almquist
ger ordet, i det han hela lifvet igenom bibehöll den odogmatiska,
konfessioneUt obundna och i viss mån bibelkritiska åskådning,
han inhämtat som ung. Redan i en af sina
Horatius-öfversätt-ningar (Ep. I: 1 Till Mecenas) skrifver han:
Jag hyllar inga dogmers fjettrar,
På ingen myndig vis jag svär:
Den vishet, som ger lugn och bättrar,
Min sekt, min enda skola är.
Den äkta neologiska grundtanken, häfdad af Spalding och
andra, har gått honom i blodet, att den religiösa lära är god och
riktig, som tjänar till »Besserung und Beruhigung».3 Därmed
följer helt naturligt en viss likgiltighet för dogmerna men på samma
gång ett stundom öfverraskande obesväradt bruk af dem. Någon
strängt genomförd dogmatisk tankegång får man ej vänta från en
sådan utgångspunkt. När han med sådant nit (vid riksdagen 1815)
uppträder mot »de halfkunnige ifrarne ur Bardts, Steinbarts,
Basedows, Tellers eller Encyclopedisternas skola», är det nog ej så
mycket deras dogmatiska uppfattning han vill åt (Teller och Spalding
stodo ju ej långt från hvarandra i teorien), utan det är deras för-
1 D. Fehrman, C. F. Wingård II, sid. 284 f. F:s förklaring bekräftas af
J. Tengströms bref till Porthan under riksdagen i Norrköping 1800: »Det är
en ton hos dem, som vilja stå väl och vinna favörer, att annonsera sig som
rigida ortodoxer, alldeles i förra seculi smak». G. Nikander, J. Tengström,
sid. 78.
2 Härom mera i det följande. Se ock Bilaga I.
3 Jfr Predikningar af J. O. Wallin (1842 f.) I, sid. 362: »Och detta är
panten: att vårt hjerta känner sig allt lugnare och bättre®, heter det där om
Andens pant (Rom. 8: 23).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
