Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ur reformationslitteraturen. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteraturöfversikter
H. L. Clarke, Archbishop of Melbourne: Studies in the
english reformation with portraits, London Society for promoting
Christian knowledge 1912, 9 + 250 s., 5 sh.
Ett kyrkohistoriskt bidrag från Australien, hör ej till
hvardag-ligheterna. Biskopen af Melbourne, James Moorhouse (1876—
86) inrättade en af dessa i den anglikanska världen så vanliga
och högt doterade föreläsningsserier, vid hvilka ofta de viktigaste
vetenskapliga forskningarna populärt framläggas.
Moorhouse-föreläsningarna skola hållas i Paulskatedralen i Melbourne och
beröra exegetik, symbolik eller kyrkohistoria; de skola omedelbart
tryckas och utdelas bl. a. till hvarje kyrkligt bibliotek i
Australien, på. Tasmanien och Nya Zeeland. När nu äfven Australiens
episkopalkyrka förenats med The Church of England, var det
näraliggande, att ärkebiskopen af Melbourne vid sina Moorhouse
lectures 1912 till ämne valde en framställning af engelska
episko-palkyrkans utbildningstid.
Clarke har därvid upptagit metoden att samla framställningen
kring biografier af några ledande män och därvid diskutera de
viktigaste kyrkohistoriska händelserna, så att boken i sin helhet, blir
en sorts handbok till engelska kyrkans reformationshistoria. Som
så ofta i England låter han denna omfatta tiden från Henrik VIILs
regering till kyrkorestaurationen under Karl II 1662; först med
sistnämnda datum fick den engelska kyrkan ungefär den form,
som den ännu äger. De personer, kring hvilka Clarke
grupperat sin teckning, äro Thomas Wolsey, Thomas Cromwell, Thomas
Cranmer, Matthew Parker, Richard Bancroft och William Laud,
de fyra sistnämnda som bekant de mest betydande ärkebiskoparna
under reformationskriserna. I tio appedices diskuteras
specialfrågor. Framställningen är saklig och lidelsefri, men utan större
flykt. Ehuru den bygger på direkta källstudier, har jag blott
funnit enstaka detaljer, som icke äro bekanta från de bästa
engelska handböckerna. Ståndpunkten är den moderat högkyrkliga,
ungefär densamma som hos den oss bekante kanon Mason i hans
Cranmer-biografi (se min anmälan af engelsk
reformationslitteratur Kyrkohistorisk årsskrift 1911). Wolsey får sin
»Ehrenrettung»; han var ingen heros eller helgon, men en stor statsman
och banbrytare för den högre undervisningen. Cromwell var
bofven, under det att Henrik VIII hade större, förtjänster än fel.
Cromwells undertryckande af klostren 1536 medförde dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
