Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ur reformationslitteraturen. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
det bildningens förfall, hvarom alla riktningars historieskrifvare
tala; A. F. Leach har i sin viktiga undersökning English schools
at the reformation 1546—48 uppvisat, att klosterskolornas
betydelse för undervisningen betydligt öfverdrifvits, och att
undervisningen vid medeltidens slut främst låg hos den stora mängden
»grammar schools», hvilka fortsatte sin verksamhet; bildningens
förfall kom först med protektorns framfart mot församlingarna.
Cranmers historiska betydelse är främst att ha gifvit
reformationen i England dess kontinuitet med det gångna och sålunda i
verkligheten bevarat och reformerat the catholic church of
England. De mesta sympatierna synes författaren äga för den lärde,
tillbakadragne och gifmilde, men hårdhändt kraftige ärkebiskop
Parker. Höganglikansk blir Clarke, då han följer W. H. Hutton i
dennes omdöme om Laud som den störste ärkebiskopen i England
efter reformationen. Äfven Bancroft vill Clarke rädda från den
obefogade, om icke misstanke så snarare glömska, hvari denne
starke och orädde men mera politiske än teologiske, personligen
häftige och ej rätt gentlemannamässige mans kamp mot både
katoliker och protestanter fallit. Clarke får här tillfälle att beröra
Lambeth-konferensen 1908 och dess diskussion om det sätt, hvarpå
successio apostolica genom konsekrationen 1610 återställdes i
Skottland; han sluter sig till John Wordsworths resolution vid
konferensen, hvilken han betecknar som det viktigaste steg, som
dittills tagits från engelska kyrkans sicla mot re-union.
Här beröra vi det som intresserar mest i Clarkes föreläsningar.
I en recension i Bibel forskaren 1911 (om ärkebiskop Söderbloms bok
Religionsproblemet) upptog jag i den svenska kyrkodiskussionen
en term för de nu vidt utbredda protestantiska enhetssträfvandena,
hvilken sedan låtit åtskilligt höra sig: en evangelisk katolicitet.
Här möter denna sak med oväntad styrka från Australien. Den
anglikanska episkopalkyrkan i Australien har ej som den i
England stödet af ett hof eller ett parlament; den står som en frikyrka
fullt jämnställd med andra kyrkosamfund eller denominationer.
Genom biskop Perry af Melbourne fick den australiska
biskopskyrkan också en demokratisk författning, med kyrkosynoder,
där hvarje församling är representerad af både präster och
lekmän. Här har därför känslan af samhörigheten med andra
evangeliska kyrkor haft lättare att arbeta sig fram. I Australien,
säger Clarke, är hoppet om en större kyrklig evangelisk union med
målet »en helig katolsk kyrka» stark, och därifrån sprider det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
