Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
litter aturöfversikter
det var hvad Cromwell gaf England. Vissa gränser måste
naturligen dragas. En episkopal fick föra fram sina teorier, men ej
söka återupprätta episkopalkyrkan; katolikerna voro af
statsskäl uteslutna från den allmänna toleransen; och angrepp på
kristendomens grundsanningar förbjödos. Men eljest var toleransen
under Cromwell otrolig. Det är en enastående syn att se en
statskyrka inbjuda präster af de mest motsatta samfund intaga dess
predikstolar och mottaga dess löner!
Somliga kongregationalistiska präster togo
parochialförsam-lingar, andra bildade friförsamlingar. I Westminster Abbey hade
kongregationalisterna ett hem! Owen var domprost vid Christ
Church vid Oxfords universitet och Goodwin Master of Magdalene
College därsammastädes! Till och med baptister stodo och
predikade i gamla ärevördiga kyrkor, ehuru baptisterna hade
syå-rare att inordna sig i den originella statskyrkan, särskildt
generalbaptisterna på grund af deras arminianism.
Detta religiösa settlement förblef orubbadt ända till
Cromwells död. Intet visar väl bättre den öfverväldigande kraften
i hans personlighet. Ty majoriteten inom kyrkan bestod ej af
independenter, äfven om dessa växte, utan af presbyterianer och
episkopaler, som fogade sig under insikten om Cromwells
oersättlighet för landet och i väntan på bättre tider. Blott det
högre klereciet, som icke kunde kompromissa, hade fått uppge
sina platser; somliga gingo till utlandet, och Paris, Rouen etc.
blefvo under Cromwells tid de verkliga centra för episkopalkyrkans
lif; där sörjde ock. biskoparna noga för bevarandet af successio
apostolica. För öfrigt visade Cromwell äfven här, att det blott
var systemet, icke personerna, som han bekämpade; han stod i
påfallande vänskapsförhållande till somliga episkopaler. De, som
hade det svårast, voro kväkarna, på grund af deras absoluta
bestridande af Cromwells settlement, hvarigenom de onekligen
bildade en fara för den religiösa freden i England. Där kom det
till verklig förföljelse; den första martyren bland »vännerna»,
James Parnell, visade deras mod. Så utbredde rörelsen sig
kanske mest under Cromwells protektorat, ehuru vännerna i
folkopinionen blefvo misstänkta för ali ondska, bl. a. att vara förstuckna
jesuiter! Personligen visade emellertid Cromwell äfven mot
kväkarna, att han önskade fördragsamhet och mildhet; bl. a. hade
han ett intressant och försonligt möte med Fox själf.
Och dock var Cromwells settlement på längden ohållbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
