Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
Det låg i sakens egen natur, med så heterodoxa element hopförda,
hvilka icke läto sig förenas. Detta visade sig främst, när det gällde
att utdela sakramenten till iörsamlingsborna. Kritiken växte i
det tysta; Milton uttalade den öppet från ren nonkonformistisk
ståndpunkt, önskan blef allt starkare att komma till de gamla
vägarna. Independentismens öde var, att den så nära
samman-knutits med Cromwells person och statsmannagärning; därmed
hade den förlorat sin bärande princip, och Cromwells död blef
slutet på dess segertid. Richard Cromwells protektorat blef blott
en episod utan betydelse. Richard var en tarflig och obetydlig
psrson, hvars förnämsta egenskap var feghet; han kunde ej bli en
garanti för det kyrkliga Settlements bestånd. Åter kom arméns
herravälde; general Monck var situationens man. Richard
abdikerade. Det af Monck förnyade parlamentet (febr. 1660) var
presbyterianskt; den independentiska majoriteten sjönk samman.
Hastigt voterades återställandet af hela det presbyterianska
sett-lement med Westminster-konfessioner och kovenanter; många
independenter, t. ex. Owen och Goodwin, aflägsnades från deras
platser. Presbyterianismen var lika intolerant nu som 1646;
skillnaden blef, att förföljelsen kom att gå ut öfver både
independenter och presbyterianer från en tredje hand. I april mötte ett
nytt parlament, som hade en rojalistisk episkopal majoritet;
Karl II återvände som konung till England, med toleranslöftet
till independenter och presbyterianer på sina läppar men utan afsikt
att hålla löftena. Karls landstigning vid Dover betydde nattens
inbrott för både presbyterianer och independenter.
Här slutar vol. I af Clarks arbete och därmed behandlingen
af det ämne, hvilket vi satt som öfverskrift. Om referat af vol.
II här utelämnas, beror det ej på dennas mindre intresse. Tvärs
om torde väl framställningen af metodisterna och den oss närmaste
tiden synas många som hela arbetets mest fängslande punkter.
Åtminstone en antydan om författarens syn på utvecklingens
grunddrag må här ges. Tiden 1660—1736 behandlar Clark under
synpunkten »det bleknande idealet»; han skildrar därvid
pres-byterianismens upplösning och nonkonformismens strid för
existensen under Stuartarnas regering fram till den stora revolutionen
1689, som visserligen icke innebar ett teoretiskt häfdande af
religionsfriheten men dock betecknade en epok i
nonkonformismens historia. En förändrad presbyterianism fick nu gå samman
med en förändrad kongregationalism; af nonkonformismens verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
