Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
dare förtryck än episkopalkyrkan. Så förbereddes hans förening
med denna senare, äfven om han efter återkomsten till England
ännu bevarade sina halfseparatistiska principer. Han besökte väl
den del af sin gamla kongregation i Norwich, som där fanns kvar
(och oafbrutet existerade åtminstone till 1603). Småningom
närmade han sig dock kyrkan; 1585 underkastade han sig
ärkebiskopen af Canterbury, om ock med vissa reservationer, som
möjliggjorde hans ställning som kongregationalist inom kyrkan.
Härmed lämnade han separatismens historia. (I förbigående må
anmärkas, att Dexters teori om Browne’s sinnessvaghet under
hans senare lif af Burrage och Powicke uppvisats som alldeles
falsk; han var impulsiv i sitt handlande och djärf i sin predikan;
men han förblef »an honest earnest spirit»; och han var villig
lida mycken fångenskap för sin tro.)
Brownes ställning i dissenters historia är alltså ett mellanting
mellan Fitz’s separatistiska men föga organiserade och
teoretiskt-litterärt overksamma kongregation och den moderna
kongre-gationalismen (independentismen). Browne förtjänar namnet
»pionieren till den moderna kongregationalismen», men blott
indirekt; det ligger en lång utveckling mellan honom och våra
dagars kongregationalistiska uppfattning. Brownes kyrka stod
i en klass för sig själf. Af sin egen samtid betraktades han som
obetydande; i verkligheten förtjänar han plats bland samtidens
religiösa och litterära ledare och vid sidan af Hooker, Travers och
Cartwright.
Kap. 4 behandlar barrowisternas framväxt. Robert Browne,.
som 1586 blifvit rektor för St. Olavs grammar School i London,
sådde ett nonkorformistiskt utsäde i London. »Brownistiska
konventiklar bildades, bl. a. kring den puritanske prästen Crane,
som varit med i Humbert’s Hall-kongregationen. Till hans hjälp
kom Johan Greenwood. Det var ännu ingen verklig separation,
men blef det genom inflytande af Henrik Barrowe (förf:s stafning).
Greenwood fängslades hösten 1586 (ej 1585); bland dem som senare
häktades var ock Barrowe. Hans långa fängelsetid (han måste dock
ha haft en tids frihet 1590) hindrade honom från att blifva mer än
en tröstare för kongregationen; men genom sina i fängelset
författade skrifter blef han mera inflytelserik än någon annan samtida
separatist och i verkligheten ledaren af dissenters’ politik. (De
viktigaste fängelseskrifterna af Greenwood och Barrowe påträffades
1905 af rev. Crippen och äro publicerade i »Transactions» 1906.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
