- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
68

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io4

litter aturöfversikter

Barrowe och Greenwood förnekade, att de fått sina idéer från
Browne; och sannolikt talade de sant. Barrowe hade själfständigt
gått samma väg som Browne, men han gick längre, hvarför han
ock afskydde namnet »brownist». Browne ville reformera Englands
kyrka; Barrowe ansåg Englands kyrka som en falsk kyrka, som
man var pliktig öfverge. Browne så att säga tvingades af
ärkebiskopen att bli separatist; Barrowe blef separatist af princip.
Barrowes kyrkoideal möter bäst i skriften »A True Description»
1589 (däremot var författaren af Martin Marpelate-traktacerna
1588—89 hvarken Barrowe eller en barrowist, utan en puritan).
Barrowes kongregation i London prässades allt mera. genom
häktningar och organiserades därför genom ett kovenant 1592. Det
skedde genom hjälp af Francis Johnson.

Kap. 5 tecknar barrowisterna under Johnson till 1597. Den
inflytelserikaste i kongregationen näst Barrowe blef Francis
Johnson. Han kom i det mest prässande förföljelseögonblicket; och en
sådan ledare hade Separatismen icke haft. Johnson var en både
lärd och samvetsgrann man; han var en komplicerad natur, som
otvifvelaktigt hade sina fel, men hvars stora värde
historieskrif-varna förvanskat. Hans lefnadsbana var lika växlingsrik som
dramatisk; men den hör ej under föreliggande framställning. 1589
utstöttes han från Cambridges universitet och häktades för andra
gången för sin religiösa tro. Huru länge fängelsetiden räckte,
veta vi ej; 1590—91 anlände han till Middelburg, där han snart
fick platsen som präst i de engelska Merchant Adventurer’s
kyrka, där före honom Thomas Cartwright sannolikt 1583 blifvit
präst (alltså efter ankomsten af Brownes kongregation). Johnson
hade ej länge verkat, då han förvånade sina församlingsbor
genom att begära undertecknandet af ett sorts kovenant. Det var
icke ett helt separatistiskt, utan mera puritanskt dokument; men
då det möttes af motstånd, avancerade Johnson vidare. Han
beslöt att rådföra sig med de separatistiska ledarna i London,
hvilkas skrifter han noga läst; och sedan detta skett, intog han fullt
och helt deras position. 1592 (?) lämnade han sin plats i
Middelburg och blef pastor för Londonbarrowisterna. Så kom den
ofvannämnda organisationen sept. 1592, med omkr. 100 medlemmar,
i »Greenwood-Congregationen». Myndigheterna fingo — helt
visst med orätt — för sig, att barrowisterna syftade till
insurrek-tion, och många häktades. Richard Bancroft skref mot dem
en skrift »A Survey» 1593, som är en viktig källa för kännedomen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free