Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
litter aturöfversikter
blef en man med aktningsvärd lärdom; 1593 blef han M. A. och
ordinerades 1594. 1600 valdes han till staden Lincolns predikant,
1602 för lifstid. Men redan samma år afsattes han för falsk
predikan. Han begynte nu utgifva skrifter (som upptäckts af
Crip-’ pen och Burrage). Omkr. 1605 började Smyth få tvifvel om
engelska kyrkan, möjligen genom Francis Johnson. Efter 9 månaders
inre kamp blef han separatist, jan. 1606, tillsammans med en
del andra. De organiserade i början af 1607 en separatistkyrka
genom ett kovenant; på grund af afståndet mellan städerna, där
de bodde, ordnades två kongregationer, en i Scrooby under Richard
Clyftons ledning och en i Gainsborough. Smyth, som tillhörde
den senare, valdes snart till dennas pastor. Snart uppstodo
slitningar mellan Clyfton och Smyth; separatisterna beslöto att gå
den vanliga vägen till Holland. I början af 1608 anlände bägge
sällskapen till Amsterdam, där Clyftons förenade sig med
Johnsons kongregation (se ofvan), under det att Smyth från början
intog en separat ställning, om ock i kommunion med Johnsons.
Smyth fortsatte sitt författarskap och skref bl. a. 1608 »The
Diffe-rences of the Churches of the separation», som ej" blott ger
upplysning om Scrooby’s och Gainsboroughs kovenant etc., utan ock
anger Smyths nu från »separationens gamla bröder» afvikande
meningar på ett sätt, som väl gör boken till en af
märkvärdigheterna i den engelska religiösa litteraturen. Ännu hade han dock
icke kritiserat separatisternas dop. Men på hösten 1608 blef han
öfvertygad, att barndop ej förekommit i äldsta kyrkan, och drog
däraf slutsatsen, att han måste omdöpas. På sättet för dopet
tänkte han ej; svårigheten var att finna personen, som kunde
döpa honom; mennoniterna hade vissa kätterska meningar. Då
följde han exemplet från de Johnsonska baptisterna, döpte först
sig själf och därpå sina följeslagare, i december 1608 eller
januari 1609 (ej nov. 1608). Så blef äfven Smyth se-baptist. Han kom
nu i strid med både brownister och barrowister; och tvister
uppstodo inom hans egen kongregation. Kändt är, att denna tidigt
delades i två, under ledning af Smyth och Helwys; Burrage
uppvisar, att den redan 1610 var delad, ej i två utan i tre skilda
grupper. Smyth och 32 af hans parti (som synes inalles ha varit 43)
sökte i febr. 1610 upptagande hos de mennonitiska Waterlanders,
hvaremot Helwys protesterade. Långa förhandlingar fördes,
innan de 1615 upptogos, och de ännu icke döpta döptes af
Water-landers’ ledare Hans de Ries; de fingo en relativt själfständig ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
