Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hj. Holmquist. Medeltidens kyrkohistoria, Stockholm 1913, Lutherska Reformationens historia, Stockholm 1915. Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
Det förefaller något främmande att upptaga den franska
benämningen »Midi» i st. f. Sydfrankrike. — Bullan »Exiit qui. seminat»
har fått namnet felskrifvet på ett par ställen (s. 268, 345, 347). —
»Sedivakans» står i st. f. »sedisvakans» på några ställen (s. 337,
342, 345). — Camera apostolica (s. 346) existerade redan vid
1100-talets midt och röjer ej särskildt kardinalkollegiets inflytande (jfr
camera collegii cardinalium, SM s. 17). — »Unam sanctam»
utfärdades d. 18 nov. 1302, ej 1303 (s. 351).
SM har det säregna intresset att behandla ett tidehvarf, som
tidigare varit mycket försummadt men på de sista decennierna
kommit till heders i forskningen och befunnits vida
innehållsrikare än man kunnat tro. Perioderna äro tre: den babyloniska
fångenskapens tid, den occidentaliska skismens och
reformkonciliernas tid samt medeltidens slut. Wycliffe och Huss få här en
bred framställning, men icke mindre drages intresset till det
utförligt skildrade slutskedet, där vi på hvarje punkt ledas fram till
ögonblicket före reformationen. Särskildt i mellersta och senare
delen af detta band finnas partier,, som enligt min mening höra
till det bästa förf. skrifvit.
Stundom råkar förf. ut för faran att likasom göra perspektiven
allt för stora, så att detaljerna ej fullt komma till sin rätt. Så ställes
tempelherreordens upplösning vid 1300-talets början (s. 13) in
under synpunkten, att med riddareordnarna »den mest
egenartade utgestaltningen af medeltidsanda och (medeltida) religiositet»
sjönk samman, ett symptom på att tidens kynne började blifva ett
annat. En utblick på de andra riddarordnarna är afsedd att visa,
att äfven de samtidigt röja tillbakagång. Johanniterna fingo
ungefär vid samma tid sin verksamhet förlagd till Rhodos; om det
verkligen redan nu betyder en tillbakagång, kan väl diskuteras.
Beträffande tyska orden hänvisar förf. till en långvarig process,
som den förde med ärkebiskopen af Riga, men fortsätter så: »Orden
lyckades visserligen gå segrande ur processen; i Marienburg
skapade sig 1309 ordensmästaren ett nytt praktfullt residens i Preussen,
hvarifrån orden leddes till höjdpunkten af sin utveckling (den
store Winrich af Kniprode vid midten af århundradet). Men
grunden äfven för dess verksamhet var undergräfd; och så föll den offer
för Polen.» Här röjer redan förf:s egen framställning •— isynnerhet
om man tillfogar, hvad han ytterligare har att säga om katastrofen
för orden, slaget vid Tannenberg 1410 (s. 116) och freden i Thorn
1466 (s. 140) — att det är oegentligt att tala om någon nedgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
