Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - H. Wijkmark. Wolffs filosofi och svensk teologi. Ströftåg i 1700-talets disputationslitteratur. I Nya Elementarskolans årsredogörelse 1914—1915. Anm. af Hugo Sommarström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9-2
litteraturöfversikter
ket (!) mot wolffianismen» och går 1734 »skarpt till rätta med den
nya filosofiens logiska metod. Nästan nedlåtande dömer han här
om systema leibnitio-wolffianum.» Enligt Winbom1 är »hela
systemet falskt».
I Lund »var motståndet mot philosophia leibnitio-wolffiana
åtskilligt starkare. Här hade ju cartesianismen en så betydande
målsman som Anders Rydelius». Denne granskar redan 1725 »de
båda hufvudprinciperna för tänkandet, principium
contradicti-onis och principium rationis sufficientis. Kritiken är långt ifrån
mild».3
Det är framförallt wolffianismens påtagliga tendens »att
utvidga den naturliga teologiens område, som bringar ortodoxien i
harnesk mot den nya filosofien. >;3 Och Uppsalafakulteten hade
»tidigare berett wolffianismen så många svårigheter».4 Om
sålunda cartesianska filosofer och ortodoxa teologer uppbjödo ali
sin förmåga att hindra wolffianismens inträngande i Sverige, torde
förf. haft skäl att undvika sina summariska påståenden om
anknytningar o. dyl. Det är föga upplysande, när förf. framhåller den
»stränga demonstrativa metoden» och »den matematiska
eviden-sen» såsom föreningsband mellan de särskilda systemen, ty hvad
det kommer an på är, huru och på hvilket innehåll metoden
till-lämpas. Härvid framträda i synnerhet skiljaktigheterna, som äro
af fullt lika stort intresse som de formella likheterna.
Det rationella elementet i den ortodoxa dogmatiken kom till
synes särskildt vid behandlingen af theologia naturalis, som dock
tilldelades endast en förberedande och tjänande roll. Men den
wolffska filosofien (äfven i Sverige) uppställde »så starka kriterier
för uppenbarelsens giltighet, att denna i själfva verket upphäfdes».5
Följden häraf blef strid mellan ortodoxi och wolffianism. Den
förra betonade uppenbarelsen, den senare den naturliga religionen,
ehuru båda ville med förnuftsbevis förskaffa religionen allmänt
gällande kraft. En förskjutning från objektivitet till subjektivitet
ifråga om den religiösa sanningens innehåll blir märkbar i och med
wolffianismens framträdande. I det att den hel. skrift mer och
mer ersattes som formalprincip af människans förnuft, förändrades
1 Wijkmark, s. 8.
2 WlJKMARK, S. 9.
3 WlJKMARK, S. 13.
4 WlJKMARK, S. I).
5 WlJKMARK, S. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
