- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
4

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

E. LIEDGREN

guvernörens maka, den af alla högt vördade och aktade grefvinnan
Hedvig Margareta Cronstedt, född Alströmer.1 Med en fin
bildning förenade hon en vinnande hjärtegodhet och en försynt men
just därför så mycket mer pålitlig religiositet. Sjuklig men
förädlad af lidandet hade hon vant sig att lefva mer för andras glädje
än för sin egen. Hennes fromhet tillhörde tydligtvis en äldre typ
än hennes samtids vanliga. Så länge hennes bräckliga hälsa tillät
henne att besöka gudstjänsten, stod aldrig hennes plats i kyrkan
tom, och i motsats till många både högre och lägre
församlingsmedlemmar gick hon årligen till skrift med sin make. Att denna
yttre kyrklighet var ett äkta uttryck för hennes inre väsen, därpå
tydde hennes hela uppträdande i öfrigt. »Samma själ i alla skiften,
alltid klok och alltid god», har redan Choræus funnit hos henne,
och liknande erfarenhet ha Wallin och hans efterträdare Torbern
Morén gjort. »Hennes blotta närvaro», yttrar den sistnämnde i
sitt liktal öfver henne, »skulle hafva varit tillräcklig att, bland
de råaste, skydda det heliga och det passande». Och Wallin
skrifver:

Anspråk, misstro och förtret
Glömde bort sig, eller flydde:
Hennes helgonblick betydde
Glädje, frid, förtrolighet.

Fint och taktfullt, som hennes väsen var, kunde hon våga ett
tröstens eller förmaningens ord utan att verka påträngande eller
själfbelåten. »Stränga seder», men »lena råd» utmärkte henne
enligt Choræus. Ling, som 1813 blef anställd som fäktmästare vid
Karlberg, skrifver i sin minnesdikt öfver henne:

Hit jag kom, den trötte seglarn lik,
som tar hamn uti en fjärran, okänd vik:
ack! mång storm jag rönt också på dessa kuster.
Men så mild Du mötte Främlingen,

1 För den följande framställningen ha, utom nedan citerad litteratur,
användts: Kvrkobok för Carlberg 1802—1S08, 1809—1811 (Upsala Landsarkiv
Lit. B 16), Minne af Grefvinnan Margareta’ Hedvig Cronstedt, född friherrinna
Alströmer (Sthm 1816) samt dikter af Wallin (Epitre till grefvinnan C*, Prolog
till ett silfverbröllop — bägge i Polymnia 1807 — samt Till en sörjande
make i vitterhetsförsök 1821). I Hans Järtas recension af Wallins
Vitterhetsförsök i Odalmannen 1823 förekommer äfven ett kort uttalande (sid. 139)0111
grefvinnan Cronstedt, som visar, hur högt Järta aktade henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free