Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE
5
visade mig Hemmet upp i Himmelen,
när jag klagade vid jordiska förluster.1
Ett i sin enkelhet gripande vittnesbörd om hennes fromhet
äro de »Tankar öfver döden», som grefvinnan efterlämnat till tröst
för den efterlefvande maken, och som bifogats lektor Moréns liktal
öfver henne. I »en glad och lugn sinnesförfattning» hade hon en
dag i januari 1794 uppsatt denna skrifvelse, i förkänsla af att
hennes bräckliga hälsa icke skulle låta henne öfverlefva den älskade.
Bl. a. uttrycker hon sin tillfredsställelse öfver att grefven blifvit
mer allvarligt sinnad under årens lopp: »Med outsäglig glädje har
jag sett Dig dessa senare åren mera rörd af vår lycksaliga Religions
Gudomliga sanningar än förr; min själ skall aldrig upphöra att
därför tacka och lofva den Allsmäktige.––Min oro öfver
Dig är väl stundom på väg att göra mig vacklande [hon plågas af
föreställningen om makens öfvergifvenhet, om hon måste gå bort
före honom2], men då är bönen min tillflykt; i den finner jag
förvissning, att den gudomlige Tröstaren äfven skall trösta Dig; kom
då ihåg vår dyre Frälsares egna ord: Åkalla mig i nöden, så vill jag
hjelpa dig och du skall -prisa mig.» Hon vet, att hvad både hon och
han behöfva lära inför årens ökade börda och dödens annalkande
är tålamod, och därom beder hon till sist: »Ack! Tålamod, du
stora rikedom, kom hit, blif boende i mitt hjerta. Har jag dig, så
är jag nöjd i lif och död, ty min Gud han säger: Salig är den tåligt
lider, ty då han bepröfvad är, skall han få lifsens krona. Du
tålmodige Jesus, lär mig denna dygden, och begåfva mig med den nåden
för Din egen barmhärtighets skull. Amen.»
Det kan knappast ha varit utan sin betydelse för andan vid
den läroanstalt, där Wallin fått sin verksamhet, att en sådan kvinna
stod vid guvernörens sida, och för den unge religionsläraren själf
har det säkerligen varit en hjälp ej blott för hans litterära bildning
utan äfven för hans prästerliga och rent personliga utveckling.
I en efterlämnad anteckning kallar han henne sin »andra mor» och
säger sig evigt välsigna hennes minne.
1 Minne af Högwälborna Fru Grefwinnan Hedvig Margaretha
Cronstedt, född Friherrinna Ahlströmer, undertecknadt Ling, i Stockholms Posten
1816 n:r 61. Det olyckliga sätt, hvarpå Ling här använde bilder ur den
nordiska mytologien, föranledde en parodi af Clas Livijn, som väckte en
tvetydig uppmärksamhet. Se Mortensen, Clas Livijn sid. 197.
1 Härpå syfta väl äfven de ord Wallin i silfverbröllopsdikten lägger på
makarnas läppar: »Hvart går jag — går jag utan min maka?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
