Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 E. LIEDGREN
gripa efter Davidsharpan är väl ej heller så svårt att gissa. Hans
vän Choræus hade under sin sista tid begynt ägna sig åt
förbättrande af gamla, allmänt brukade, men efter tidens uppfattning genom
sitt åldriga språkskick för andakten störande psalmer. P.
Wieselgren uppger, att Choræus skall ha varit den, »som förde Wallin
till Psalmsångens Sionshöjd från Pindens lägre afsatser».1 Samma
uppgift möter redan i en recension i Stockholms Posten 1807 (n:r
133) af Choræus-Wallins första psalmhäfte: Choræus, döende,
räckte lutan åt sin vän.2 Hvarifrån Choræus i sin tur fått impulsen
att skrifva psalmer veta vi ej med visshet, men antagligt torde vara,
att såväl hans släktskap med den förut omtalade professor Erik
Fant som hans beröring med den för psalmboksarbetet lifligt
intresserade Jakob Tengström kan ha verkat väckande i nämnd
riktning. Tengström hade senast 1803 i sitt organ Åbo
Litteraturtidning tagit till orda för psalmboksreformens genomförande i en
recension af den nya tyska stockholmspsalmboken.3
I religiöst hänseende var Choræus icke så litet påverkad af
neologien. Hans studier i Uppsala och Åbo hade fört honom in i
Kants och väl äfven Fichtes filosofi, och han hade tillägnat sig en
stor teologisk fördomsfrihet. I de Satser för religions-öfvertygelsen,
som Ernst Lagus meddelat ur hans efterlämnade papper, möter
man ungefär samma tankar, som Åström utvecklat i Läsning i
Blandade Ämnen.1 Man bör söka moraliskt rena de kyrkliga
dogmerna men därvid iakttaga den största försiktighet: »Det är
nämligen ett nidingsverk att förstöra någon människas
religionsöfver-tygelse, helst om hon därigenom är dygdig och lycklig, i hvilket
fall hon alltid har den sanna religionen». Hela religionens väsen
kan uttryckas så: »Tröst för hjärtat då det lider, styrka för hjärtat
då det känner sig svagt till det goda». Värdet af olika trostankar
beror af deras användbarhet för dessa bägge uppgifter. Äfven
här kommer allt an på »Besserung und Beruhigung». Angående
föreställningen om Jesu gudom anmärker t. ex. Choræus, att den
med frimodighet kan och bör begagnas, »såvida religionen
därigenom vinner ny styrka och såvida dygden aldrig förlorar därpå att
religionen vinner». Så har ock Choræus i dikten En tanke på min
1 Sv. k. sk. litt.3, sid. 441.
2 Själf säger Wallin i förordet till sitt första psalmhäfte 1807, att han
»vågat fortsätta» Choræus arbete.
3 Allmän Litteratur-Tidning (Åbo 1803) n:r 19, sid. 145 f (särsk. sid. 149).
4 E. Lagus, Bref etc. sid. 253 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
