Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
59
skaper, Skapelsen, Försynen, Lifvets värde, Människan och hennes
ändamål, Samvetet, hvarjämte några i nära samband därmed
stående moraliska ämnen, t. ex. Förnöjsamhet, Måttlighet, Motgång
äfven behandlas.1
Den första af Wallins originalpsalmer i den nu ifrågavarande
samlingen ■—• Gud — står mycket nära Oxenstiernas Oskuldens
Religion både till stämning och tankegång. Det är samma blida
värme, samma ljusa lugn, samma lyckliga ovetenhet om annat
afstånd i förhållande till Gud än det ändligas från det oändliga. I
hela sin stil erinrar denna Wallins dikt mera om odet än psalmen.
Så är särskildt fallet med ingressen:
Förborgade och höga Wäsen
Som skrifwer samma allmaktslag
För Solars tidehvarf, och gräsen
Som wissna pä en sommardag!
Jag wille mina tankar swinga
Till din omäteliga höjd,
Men suckar blott, i stoftet böjd:
Gud! Du är stor — och jag är ringa.2
I det följande förekomma några bibelallusioner (t. ex. Joh. 20:
29, Apg. 14: 17, Luk. 12: 7) men lika litet som i andra samtida
psalmer öfver den naturliga teologiens sanningar någon som helst
antydan om den kristna uppenbarelsetrons samband med Jesu person.
Förmodligen har det varit Wallins afsikt att lämna en psalm, där
gudsföreställningen så nära som möjligt anslöt sig till den rent
humana fromhet, åt hvilken Oskuldens Religion gifvit uttryck.3
Efter denna inledande dikt följer Wallins Credo-psalm: »Jag
tror uppå en Gud, som med sitt ord befallt. . .». Sedermera har
samma motsättning mellan tanken och hjärtat där införts som i
föregående psalm och i Oskuldens Religion, men ursprungligen
lydde första strofens slut:
Du göms, Oändlige! för dödlighetens syn,
Men dygden wördar din försyn
Så widsträckt som ditt allmaktsrike.
1 Se i Profpsalmboken 1795 sådana n:r som 453—457, 464, 468—476, i
Ödmanns Försök till Kyrko-Sånger: Til Gud och n:r 1, 3—13, 42, 46, 47, 55
och 56, i Dahls Psalmer: n:r 10, 30—33, 52, 73.
2 Hela psalmen kan läsas i Wallins Saml. Vitt. arb. II, sid. 30.
3 För jämförelse mellan den Wallinska psalmen och Oxenstiernas dikt
må i den senare särskildt påpekas stroferna 5, 2, 21, 1, 3, 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
