Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
e. liedgren"
Hela psalmen bäres af den ännu ganska nyvunna och därför
af det nyas obeskrifliga tjusning fyllda vissheten, att Kristi religion
— för att tala med Herder —• är »die Religion reiner
Menschengüte, Menschenreligion», och att allt där hänger på sinnelaget, på
verksam kärlek, icke på kult och lärosatser (strof 3).1 Genom
vissheten härom blir därför denna Wallins psalm äfven den stora
toleranssymbolen i vår psalmbok: försonlighet och fördragsamhet höra
tillsamman.2 Slutstrofens bön om den skingrade skarans förening
i Kristi sannings ljus erinrar något om Lavaters »Toleranzlied»:
Dass ein Hirt nur und eine Herde,
geführt von deiner Liebe Band,
aus allen Gottesehrern werde,
steht, Jesus Christ, in deiner Handl
Nur du machst alle Nächte hell;
Vollend, o Allvollender, schnell!3
Det återstår att säga några ord om Wallins nattvardspsalm
»Du som, förrän min mun Dig nämna kunnat», och
dödsberedelse-psalmen »Mina lefnadstimmar stupa».
Den förra af dessa är skrifven till samma melodi som G. Ps.
330 >:0 Gud, som ej de spädas röst föraktar», hvilken psalm
allmänt torde ha begagnats vid ungdomens första nattvardsgång,
så länge 1695 års psalmbok var i bruk.4 Den af Wallin här tolkade
stämningen hör ju tiU de zartaste, en skald kan välja att uttrycka,
och i själfva återgifvandet af det brådmoget känslofulla hos tidens
ungdom ligger psalmens största värde. Den för i tankarna en af
Wallins tidigare tillfällighetsdikter: det lilla poemet Till mina
ungdomsvänner i Tuna (1804)5, där han liknar sig vid »ett röfvadt
barn, som gråter»: han ryckes bort »af strömmen af sitt ödes
hvirf-vel-å», »den döfva stormen drifver julien utåt vilda sjön» o. s. v.
Så heter det ock i psalmens andra strof:
Min Wår har flytt, min Barndom är förliden;
Mot andra dar jag föres fram af tiden:
Lik flyktingen, som, från sin lugna strand,
Af stormen drifs mot obekanta land.
1 R. Haym, Herder II, sid. 554 ff- (själfva citatet sid. 559).
2 Här ligger äfven nära att tänka på Oxenstiernas Oskuldens Religion,
särskildt stroferna 12—17 och 23.
3 MGKK 1901, sid. 6.
4 Se t. ex. C. F. Dahlgren, Ungdomsfantasier eller Nahum Fredrik
Bergströms Krönika (För Skola och Hem n:r 4, utg. af B. Risberg), sid. 107.
« Saml. Witt. Arb. (1878) I: sid. 248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
