Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
.79
ning, wilja disponera deröfwer, eller tilläfwentyrs skicka deras
Barn i mindre godkändt Sällskap till Efterverlden.» Detta sista
är mycket upplysande: Wallin, som två månader tidigare dedicerat
sitt då utgifna psalmhäfte liksom de föregående samlingarna till
Clerus Comitialis, kan svårligen redan nu ha kommit till en så klar
insikt om deras brister, att han ej längre vill tillåta deras
användning för den nya, under utarbetning varande psalmboken. Men
han fruktar sällskapet: de ofta mycket prosaiska psalmerna i
Upsala Profpsalmbok 1793 och »den goda Linderholm», som han
senare ringaktande uttryckte sig.1 Tydligt nog skiner det igenom i
hans framställning, att han helst såge sig själf som arbetets ledare
och egentlige verkställare: af alla dem han nämner som acceptabla
kandidater till en dylik post är ju han själf den ende skalden. Och att
psalmbokens nyskapelse enligt hans mening blott kan ske genom en
verklig skald, det förstår man af det hela: Svenska Akademien skall
fälla det afgörande utslaget, psalmboken skall vara en permanent
code de goüt, lyckans gunstling skall ej kunna läsa i psalmboken
med likgiltighet än mindre med afsmak, ty Kellgrens, Lehnbergs
och Gyllenborgs språk skall där möta honom i sin omaniererade
ädla skönhet.2
Som vi se, utgör Wallins psalmboksprogram 1809 en
återspegling af de tankar 0111 kyrkosångens uppgift i folklifvet, som Sulzer
och Eschenburg framställt i sina estetiska arbeten och som jag i
inledningen refererat. Det hör också ihop med Schillers och
Heu-singers allmänna teorier om det skönas och det godas inbördes
sammanhang. Psalmboken skall ej längre vara blott den kristtrogna
församlingens sångbok utan om möjligt hela det svenska
språkområdets estetisk-etiska uppfostrarinna. Det starka filantropiska
och patriotisk-pedagogiska intresse, som gjorde sig gällande hos
samtiden och i synnerhet hos Wallin själf, utvidgar så psalmbokens
verkningskrets utöfver det kristna församlingslifvets stundom
sammankrympande gränser och vill omfatta folklifvet i stort, både
i dess sociala och individuella yttringar. Men på samma gång
fasthåller Wallin tydligen som psalmboksuppfostringens mål att föra
1 Företalet till Johannis Evangelium och Epistlar 1839.
2 Att Wallin uttryckligen förkastar »tidens manér» får tydligen ej
förstås så, som skulle han redan ha brutit med den akademiska smaken —
snarare tvärtom. Exempelvis Lehnberg är ju efter vårt begrepp en typ för dess
»manér», men Wallin tänker nog på det nya manér, Leopold sökt utrota hos
honom själf och andra. Däremot prisar han Kellgren, Lehnberg och
Gyllenborg för deras »enkla» språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
