Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vår nordligaste församlings historia I O I
deras lefnads ålder knapt kan märka, att de varit undervisade i
Christendomens hufvudsanningar, så företer sig en sorglig tafla af
det mörker, hvaruti det Lappska folket ännu befinner sig. — Bland
den så kallade Svenska [resp. finska!] befolkningen, som sannolikt
dock till största delen härstamma från Lappar (?) är tillståndet i
Christendomskunskap och christligt lefverne föga bättre. En
obegriplig egennytta och girighet, som gränsar till skamlöshet träffar
man öfver allt; men deremot uti andliga ting och allt, hvad som
rörer själens frälsning, ovilja och likgiltighet».1
Sådant var tillståndet här uppe i nordanskog ännu så sent som
anno 1862 bland den af læstadianismen oberörda befolkningen.
De senast gjorda anförandena afse visserligen närmast Pite och
Lule lappmarker, men äro dock belysande för motsvarande
förhållanden i Torne lappmark och sålunda fullt användbara för vårt
ändamål. Många omständigheter ge för öfrigt vid handen, att det
religiösa och andliga tillståndet i nyssnämnda lappmark vid här
ifrågavarande tid ingalunda var bättre utan, som det vill synas,
sämre än i sydligare belägna delar af Lappland. Med denna
uppfattning öfverensstämmer äfven följande yttrande af den förut
citerade Vahl: »Det var især iblandt Fjeldlapperne, der navnlig
boede mod Nord, at det stod daarligt til med sand Christendom,
med Skovlapperne og i det Hele taget mod Syd stod det bedre til. »2
Vid den tid, då Lars Levi Læstadius uppträdde som detta folks
andlige och sedlige reformator, var sålunda ännu den kristendom,
som kyrkan med mycken och långvarig möda lyckats införa i
Lappmarken, hufvudsakligen blott ett ytligt iakttagande af yttre former
och påtvungna föreskrifter. Det var en påtrugad officiell religion,
som hade föga att göra med en personlig hjärtats religiositet.
Detta framgår med ali önskvärd tydlighet af de berättelser om
gudstjänster och andra kyrkliga och religiösa förhållanden, som i
synnerhet den förut citerade lappmarksmissionären Petrus
Læstadius lämnat oss i sina tvenne Journaler öfver missionsresor i
Lappmarken. Så t. ex. skrifver han om ett bönedagsfirande i Löfmokks
kapell i Pite-lappmark på följande sätt: »Vid capellet hade
församlingen varit ganska ringa till antalet, kanske ej öfver trettio personer.
Detta kommer sig deraf, att Lapparne hafva så långt dit, hvarföre
capellfärden anses för en besvärlig och tryckande skyldighet, den
1 Lunds Missionst. 1862, s. 70.
2 Vahl a. a. II, s. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
