Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 00
pekka wäinö
man gerna, om möjligt, undandrager sig. Också skulle snart
ca-pellet upphöra att besökas, om ej presterskapet hölle allvarsam hand
öfver sådant. Jag känner icke, om bönedags försummelse genom
en speciel författning är för lapparne belagd med ett vite af 3 Rd.
16 sk. Banco; men åtminstone är opinionen här, att vitet för
förfallo-löst uteblifvande är så stort. De 3 Rd. 16 sk., som i
Bönedags-Placatet stå utsatta såsom vite, gälla endast köpslagande och
dylikt. Den författningen fruktar jag, mer kunna lämpas på de
närvarande än på de uteblifvande. Huru Lapparne betrakta detta
bönedagsfirande, derom kan man lätt göra sig ett begrepp af den
omständigheten, att den ena ej sällan leger den andra att fara såsom
sitt bönedagsombud. Den legande är då vanligen en rik man, som
ej gerna har tillfälle att fara ifrån sin renhjord, och den legda en
fattig, som är glad att på något vis göra sig en förtjenst. Får han
den vanliga ost-tributen med sig, då är det för honom så mycket
förmånligare, ty då kan han ock i sin principals ställe få åtnjuta de
vanliga ost-suparne, såsom skäligt kan vara, efter han ock i hans
ställe skall höra Guds ord–-Sällan får man väl också se mera
än en person ur samma familj infinna sig; det vore ju en
öfverlopps-gärning att komma flera: hvad behöfves mer än en att frambära
osten? Nu går väl denne i kyrkan att afhöra predikan, ifall han icke
insomnar såsom trött, dels af resan, som kan hafva räckt ett dygn,
dels af ostölet, som hållit honom vaken en god del af den sistflutna
natten; men hvar och en kan lätt föreställa sig, hvad välsignelse detta
döda verket medför. Kanske är det på andra ställen bättre beskaffadt
med dessa capell-Bönedagar; men, så långt jag känner, är det
ungefärligen på detta bedröfliga sätt. Hela den religiösa högtiden är
ju rätt och slätt en ostmarknad2, och jag inser icke, hvad det hjälper
till att genom viten hålla den frequenterad. Man kan ju icke taga
menniskor i lufven och draga dem till himmelriket. Det är ömkligt
med det arma folket, som skall nögdas göra en resa af sina 6 à 10
mil för en så usel ting som denna fest, och jag undrar icke, att man
1 Lapparna betalade vanligen sin kyrkskatt med renmjölksostar,
renstekar o. d., vid hvilkas öfverlämnande de i prästgården plägade trakteras
med s. k. ostsupar.
2 Förutom till prästgården medtogos ostar o. d. för att säljas eller
utbytas mot andra lifsförnödenheter till det vid kapellet samlade folket. På
så sätt blefvo gudstjäustsammankomstenia snarare ett slags marknader
och kyrkplatsen en marknadsplats, där man dref handel, träffade aftal samt
förlustade sig med supgillen o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
