Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uppsatser och undersökningar
- Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vår nordligaste församlings historia I O I
kommit på det infallet att lega för sig såsom till ett annat
dagsverke —–-. Det är bedröfligt med nästan alla Lapparnes
kyrkohelger. Aldrig kunna någonsin dessa menniskor vara så litet
tillgängliga för religiösa föreställningar, som när de kommit till
kyrkoplatsen. Det är en marknadsplats och icke en kyrkoplats; det är
sup-calaser men icke kyrko-helger, de samlas till. »l
Så var det i Pite lappmark, och uppe i Torne lappmark voro
förhållandena ingalunda bättre, såsom ytterligare skall framgå af
det följande.
*
Var det religiösa tillståndet i vår nordligaste församling vid
Læstadii hitkomst föga lofvärdt, så var folkets moraliska och
sedliga ståndpunkt det i än mindre grad. Här liksom annorstädes, där
okunnighet och religiös indifferentism fått frodas, resulterade detta
i en långt gången moralisk och sedlig slapphet.
Denna framträdde i de bjärtaste färger vid den tid, då
Læsta-dius blef denna församlings herde och vårdare. Dryckenskap, stöld
särskildt »rentjufnad», svordomar och annan sedeslöshet voro
allmänna laster hos befolkningen i dessa trakter. Härom skrifver
t. ex. Vahl bl. a. sålunda: »Paa sine Steder (mod Nord) synes
Lap-pernes Kirke og Altergang dog mest at være en udvortes Skik, ti
om Eftermiddagen efter att de havde været til Alters, kunde de
godt drikke sig fulde. Ja der var endog dem, der for at undgaa
Mulkt, hvis de ei besøkte Kirken, leiede en fattig Lap til at gaa i sit
Sted. Banden og Sværgen hørtes paa sine Steder aldrig, paa andre
derimod hyppigere, og i Enontekis [Karesuando!] vare Eder noget
af det første, Børnene lærte af Forældrene. Deroppe var
Ren-tyveri ogsaa almindeligt, og der var neppe Nogen, der gjorde sig
Samvittighed af at bestjæle den, der havde stj aalet fra hain. Ligesaa
gik Brændevinsdrikkeriet i høi Grad i Svang i de nordligere
Lap-marker, og allerede smaa Børn bleve af Forældrene trakterede
med Brændevin. »2
Och Prof. Wiklund yttrar i ett sammanhang, där han eljest
talar berömmande om lapparna i våra dagar, följande: »I sedligt
afseende stå lapparna ganska högt–-. Stöld och snatteri före-
1 P. L. Journal I, s. 421 ff.
2 Vahl a. a. II, s. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0145.html
