Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens» svenska kyrka
i 2 <)
rande i dess anda. I Voltaire såg han liksom de bägge andra
monarkerna tidehvarfvets ljus. Med detta ideal för ögonen valde han
i allmänhet sina hofpräster, hvarför flera af dessa icke bland de
allvarligt fromma i landet åtnjöto anseende som bibeltrogna
själaherdar. Ett par i det följande nämnda exempel, Enebom och
Tayarden, bära vittne om att de rättrognas mening icke saknade
grund. Men å andra sidan tjänstgjorde vid hofvet prästmän, som
icke blygdes för evangelium utan vågade frambära, och detta utan
hinder, ett osminkadt Guds ord. En sådan man var t. ex.
öfver-hofpredikanten G. Rosén, hvilken trots hofvets rationalistiska
tänkesätt tack vare takt och grannlagenhet bibehöll sin ställning
där. Andra åter, som saknade dessa egenskaper men af samvetet
kände sig förbundna att beifra lättfärdighet och synd och att tala
väckande ord, gjorde sig omöjliga. Det missödet träffade t. ex.
1783 en prästman vid namn Andersson. Han hade i en predikan
påstått, att »de höga och mäktiga af högmod skämdes för att visa
gudsfruktan», och att »gudaktighet saknade allt försvar». De
dristiga orden hade till följd, att han icke vidare tilläts predika för
de kungliga..1 Till prydnad för sitt hof kallade Gustaf III flera ur
adelns led till hofpredikanter, såsom t. ex. en C. M. Wrangel, en
C. E. Taube, en U. von Troil och F. B. von Schwerin, ehuru
ingen af dem hade utmärkt sig som erfaren själasörjare och därmed
motiverat sin kallelse.
Huru en gudstjänst kunde te sig i änkedrottning Lovisa Ulrikas
hof, har blifvit berättadt af en prästman Jonas Ekelund i ett bref
1778 till teologie doktor J. C. Stricker, kyrkoherde i Karlshamn.
Ekelund hade begifvit sig till Fredrikshof, änkedrottningens
residens, för att, som han sade, se »huru man fruktar Gud på så höga
ställen». Han fann den egentliga församlingen bestå allenast af
fem hofdamer. Han ansåg sig nämligen ej böra till den räkna
herrarna, ty de »pladdrade under hela gudstjänsten».
»Riksråden och kammarherrarna kommo in med tuggan i
munnen och sågo rätt förargeliga ut. Änkedrottningen satt i en vrå
för sig själf, och jag tyckte mig af hennes ställning kunna sluta,
att hon önskade, att prästen snart ville säga amen.» »Gud bevare
mig från att nånsin bli hofpräst, ty vid en sådan syssla kunde jag
aldrig stå i nåd med ett obesmittadt samvete. »3
1 Bref från A. Lanærus till J. C. Stricker: Ur brefsaml. i Kungl,
biblioteket.
2 Kungl. Bibi. brefsamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
